En storm i ett vattenglas

"Skaffa körkort, annars blir det inget jobb"
Citatet kommer inte från en potentiell arbetsgivare eller handläggare på arbetsförmedlingen, utan från en av mina lärare när jag läste journalistik vid Växjö. Hade man inget körkort så var det nämligen omöjligt att få jobb som journalist. Inte bara som journalist, läs igenom annonserna på arbetsförmedlingen och räkna hur många jobb där körkort antingen är ett plus eller ett krav. Det är dock dyrt att ta körkort, när jag själv tog mig igenom hela processen så kunde en lektion lätt braka loss på 500 kronor per gång, därefter tillkommer en kostnad för att göra teoriprovet och uppkörningen. Varje prov är dessutom bara giltigt i två månader, klarar du inte av att få godkänt på båda inom den tiden så får du göra om dem. Jag föredrar att inte tänka på hur mycket slutnotan hamnade på, jag är rädd för vad jag skulle komma fram till. Nu ska det tydligen bli ännu dyrare att ta körkort, enligt beslut från regeringen.

 

Anton Abele(m) tycker dock att det borde vara billigare för ungdomar att ta körkort. Jag är inget större fan av Abele i allmänhet, men tycker att han har helt rätt i den här frågan. Han för upp just jobbfrågan som särskilt viktig:

 

 

Abeles förslag är värda att tänka på, med tanke på att körkort i de flesta fall inte är frivilligt, det är ett krav. I mitt fall fick jag hjälp av släkten att betala för körkortet, men långt ifrån alla har den möjligheten. Man kanske ska ställa sig frågan om det är rimligt att ungdomar är tvugna att betala tusentals eller tiotusentals kronor för att få en chans på arbetsmarknaden.

Jag brukar i regel ta allt som skrivs på Aftonbladets ledarsida med en nypa salt, eller en hel hink, men den här gången har man hamnat rejält fel.
Bakgrunden är att Jasenko Selimovic(fp), statssekreterare hos integrationsministern, debatterade med miljöpartiets spåkrör Åsa Romson i Agenda häromdagen. Debatten, som för övrigt rekommenderas, handlade om att Selimovic ansåg att man måste våga ta debatten om integrationsfrågorna istället för att lämna hela fältet åt Sverigedemokraterna. Romson ansåg...inte det.
Aftonbladet är dock av en helt annan åsikt. Man menar att "det inte går att föra debatt om integration på samma sätt som andra frågor" och "Att vägra låta partier som SD sätta agendan är det mest effektiva sättet att begränsa deras framgångar".
Det senare påståendet kopplas till en forskningsrapport av Carl Dahlström och Peter Esaiasson vid Göteborgs universitet som jag dessvärre inte har läst, då Aftonbladets ledarsida inte brukar länka till sina källor. Resonemanget är dock tveksamt, kommer SD:s stöd att minska om man ignorerar dem? Innan 2010 hördes det ofta att om SD bara marginaliserades så skulle de inte få något stöd, istället blev det en plats i riksdagen.

Adam Cwejman skriver föredömligt om det "forskningsunderlag" som Aftonbladet påstår sig ha. Inte helt oväntat så visar det sig att det mest är önsketänkande och vällvilligt tolkande:

Varför strategin att marginalisera SD skulle fungera den här gången, när den misslyckades valet 2010 berör inte Aftonbladet. Snarare så är det mer sannolikt att SD ökar sitt stöd så länge de i praktik har monopol på problemformuleringen.

Till er som har hittat hit: välkomna till "En storm i ett vattenglas".
Det är en blogg om politik, journalistik, skrivande och allt där emellan som faller mig in.
Känns namnet bekant? Begreppet "en storm i ett vattenglas" brukar användas när man blåser upp en liten fråga till enorma proportioner, och emellanåt känns det som en bra beskrivning på politik och journalistik. Den här bloggen ska navigera de här uppblåsta stormarna och förhoppningsvis hitta de små frågorna i mitten.
Jag hoppas att ni ska trivas!