En storm i ett vattenglas

Vi återvänder till frågan om trängselskatten i Göteborg, som ju är på tapeten så här års. Den 2:e januari träder den officiellt i kraft, så en hel del åsikter kommer sannolikt att vädras de kommande dagarna.
GT har som bekant samlat in underskrifter för att försöka få till stånd en folkomröstning. Målet var 45 000 underskrifter, något som man nu lyckats med.

Förutom de 45 000 godkända rösterna finns ytterligare tusentals insamlade som antingen inte är korrekt ifyllda eller där personen är skriven i en annan kommun.
– Det här är ett historiskt kapitel i svensk demokratis historia. Aldrig tidigare har så många skrivit under för ett folkinitiativ i Sverige. Politikerna kan helt enkelt inte ignorera en så stark opinion bland göteborgarna. Nu måste vi få en folkomröstning, säger Frida Boisen.
Enligt kommunallagen krävs det underskrifter från minst tio procent av kommunens invånare – ett antal som nu alltså är uppnått.

Det här innebär inte att en folkomröstning måste hållas, men det innebär att kommunfullmäktige måste ta upp frågan om folkomröstning. Om inte nej-sidan får kvalificerad majoritet (dvs. två tredjedelars majoritet) så måste en folkomröstning hållas.
Det här innebär att vi nu åtminstone får något som har lyst med sin frånvaro sedan 2010 - en debatt om trängselskatten. Inlägg från den politiska ledningen har i regel bestått av variationer av frasen "trängselskatten är för viktig för att vi ska kunna avstå från den". 
Jag är själv negativ till trängselskatten, men jag kommer knappt att påverkas av den eftersom jag har körkort men ingen bil. Rätt gjord skulle trängselskatten kunna få den avsedda effekten, men trängselskatten i Göteborg är inte "rätt gjord". 2008 utlovades en folkomröstning, ett löfte som socialdemokraterna var snabba med att bryta mot löfte av pengar från regeringen. Därefter har man resolut vägrat diskutera frågan, trots det faktum att lite drygt två tredjedelar av göteborgarna är negativa till skatten. Folk är förbannade eftersom man får en känsla att ha blivit överkörd, inte fått säga sin mening. Det främsta problemet med trängselskatten är ett demokratiproblem, när väljare och politiker uppenbart går i otakt.
Huruvida det faktiskt blir en folkomröstning är inte solklart. Politikernas åsikter går i vanlig ordning isär.

Men enligt Lena Malm (S), ordförande i kommunfullmäktige är det är ingen självklarhet hur hon eller hennes parti kommer ställa sig i frågan.

- Jag har väldigt svårt att svara på den frågan rakt av. Det måste var en process mellan alla partier hur vi ska hantera det inför valet 2014. Vi är ju en majoritet partier i fullmäktige som är överens om att det här paketet är en helhet. Det är ju bara två partier som inte är för trängselskatten, säger Lena Malm.

Det här visar ett vanligt missförstånd: att folk egentligen är positiva till trängselskatten eftersom "bara Sverigedemokraterna och Vägvalet är negativa". Som tidigare nämnts så ser dock opinionen ut på ett annat sätt.
Andra politiker ger ett mer vettigt uttalande:

Moderaternas fullmäktigegrupp har inte bestämt hur de ska hantera frågan, men kommunalråd Martin Wannholt (M) tvekar inte om vad han tycker.

- Min personliga åsikt är att det är glasklart. Har man fått in 45000 namn då gäller lagen, punkt slut. Någon demokratiskt hygienfaktor får det finnas. Det är en fråga för vår fullmäktigegrupp att ta ställning till, men jag tänker driva den linjen i mitt parti. Jag hoppas att vår fullmäktigegrupp säger ja till folkomröstning och lovar att följa den.

Det är gott så, röstar moderaterna för en folkomröstning så kommer inte nej-sidan att få ihop den kvalificerade majoritet som krävs. Någon stans tror jag vissa politiker börjar inse att det här är ett problem som inte kommer att försvinna. Å andra sidan, genomförs det en folkomröstning så har man öppnat Pandoras ask. Skulle en folkomröstning visa att en majoritet är negativa till trängselskatten, vilket är sannolikt, så skulle det vara problematiskt att som politiker fortsätta driva frågan. I praktiken skulle man säga "Vi struntar i vad väljarna tycker, våra egna åsikter är viktigare", något som skulle kunna straffa sig i valet 2014.
I slutändan hamnar det här, precis som Wannholt sade, om en demokratisk hygienfaktor.
Frågan har skötts på ett tveksamt sätt så här långt och ett gott steg på vägen är att åtminstone ge väljarna det som de lovades 2008 - en folkomröstning.

Det är sällan jag skriver ett inlägg enbart för att kommentera en idiotisk rubriksättning, men i det här fallet känner jag mig nödd och tvungen. Bakgrunden är att Aftonbladets ledarsida idag skrev en artikel med rubriken "Kal och Ada är för trängselskatt 2014" då Göteborgs Universitet genomfört SOM-undersökningen som visar 64 procent av västsvenskarna, lite drygt två tredjedelar, är negativa till trängelskatten.

Vänta lite här nu...

Jodå, du läste rätt: negativa. Rubriken tycks snarare ge intrycket att göteborgarna börjat uppskatta trängelskattens påstådda förtjänster, så är dock inte fallet. Argumenten man använder är att folket helt enkelt har fel:

Frågan om trängselskatt var stor i valrörelsen 2010. De två partier som var emot, Sverigedemokraterna och det lokala populistpartiet Vägvalet, fick tillsammans under tio procent i Göteborg. Ändå driver Göteborgs-Tidningen frågan om att folkomrösta om just trängselskatten. Trots att det bara är två år sedan valet. Det är rent oseriöst.

Alla de argument som nu framförs om trängselskatten i Göteborg användes med kraft även i Stockholm. Nu har vi facit.

De visade sig helt enkelt vara fel.

Huruvida det skulle vara "oseriöst" av GT att driva en namninsamling för att få till en folkomröstning förstår jag inte, det är ett fullt lagligt alternativ som vi har i egenskap av en demokrati. GT har lika stor rätt som att kampanja mot trängelskatten som Aftonbladet har att kampanja för den. 

På det stora hela är trängelskatten i Göteborg ett praktexempel på en politisk fråga där politikerna går i uppenbar otakt med väljarna. Oavsett om argumenten är "fel" eller inte så är politikernas uppgift att företräda väljarnas åsikter, det är trots allt därför det kallas representativ demokrati. I Göteborg har vi däremot ett utmärkt exempel på en fråga där politikerna inte alls representerar väljarnas åsikter, tvärtom.

Den klara skillnaden mot i Stockholm är att i huvudstaden fick väljarna folkomrösta om trängelskatten, medan här i Göteborg så har frågan bedömts som "för viktig" för något sådant. Det är naturligtvis förståeligt, varje människa med koll på opinionen förstår vilket resultat en sådan folkomröstning skulle ge.

 

 

Det hela har dock gett negativa resultat i opinionen, GP skrev tidigare om hur förtroendet har sjunkit för Anneli Hulthén (S) och Kia Andreasson (MP), företrädarna för de två partier som har vurmat mest för trängelskatten. Kia Andreasson befinner sig för övrigt näst längst ner på popularitetsskalan, något före Mikael Jansson från SD. Någon form av självkritik eller verklighetsförankning existerar dock inte. Andreasson säger:

 

Uppenbarligen ser verkligheten ut på ett annat sätt, åtminstone enligt opinionssiffrorna. 

Opinionsmätningar har duggat tätt de senaste dagarna, och visar på två åtskilda problem. I DN/Novus mätning så är centerpartiet i fritt fall och man menar att kärnväljarna flyr från partiet.

I den andra mätningen, gjord av TV 4/Novus, så är det istället socialdemokraterna som går back medan de flesta regeringspartierna, inklusive centern, går upp.

Veteranen K-G Bergström menar att S minskning mitt under en pågående finanskris snarare är ett betyg på Stefan Löfvens partipolitiska oerfarenhet:

 

Centerpartiet, å sin sida, lanserade i tisdags ett nytt idéprogram med inslag som fri invandring, slopad skolplikt och en förminskad stat. Det hela var måttligt populärt bland partiets företrädare.

Båda partierna har dock samma problem: brist på idéutveckling. Socialdemokraterna har genomgått en "förnyelseprocess" sedan valet 2006, dock utan några synbara resultat. Håkan Juholt konstaterade tidigt att han var "trött på allt prat om förnyelse" och under Stefan Löfvens styre så verkar S snarare profilera sig på att vara moderaterna, fast med ett annat namn. Idéarbetet har stannat upp, och ingen människa har någon aning om vad socialdemokraterna egentligen har för visioner och vad de vill, förutom att vinna valet. S problem är att visionerna som partiet grundades runt i stora drag är genomförda, och om man inte vill grunda sin politik på att nostalgiskt blicka bakåt så behöver man nya visioner. Den typen av idéarbete verkar dock ha avstannat.

Centern, däremot, befinner sig fortfarande i stadiet där det pågår idéarbete och man kan resa sig ur askan, så att säga. Att centerpartiet över huvud taget vågar ifrågasätta och förändra sin traditionella profilering är i sig någonting positivt och det kan mycket väl resultera i en förnyelse och ett stärkt parti.

 

På det stora hela är det lätt att göra sig lustig över centerns idéprogram, men man får helt enkelt se var resan slutar. Det kan resultera i en framgångsrik förnyelse av partiet, eller i dess död.

Eller kanske inte.

Imorgon är det den 21:e december 2012, det datum som många menar att jorden ska gå under, "förutspått" av mayafolkets kalender. Det hela är dock struntprat, forskning visar att mayafolkets tideräkning inte alls tar slut imorgon.

En av deras kalendrar bygger på tidsenheten baktun, 394 år, och i morgon infaller slutet på baktun 13. De som förutspår jordens undergång hänvisar till vad som i mayasammanhang kallas ”den långa räkningen” – och tolkar det som att mayafolkets tidscykel avslutas och att vi därmed nått den yttersta dagen.

Men enligt mayaexperter är det en missuppfattning. Det kommer nya baktuner efter den trettonde.
Johan Normark förklarar att det inte finns några belägg för att maya trodde att kalendern skulle ta slut efter 13 baktuner. Tvärtom, det finns inskriptioner som talar om baktun 19. I så fall skulle den yttersta dagen inte infalla förrän år 4772. Tidigast.

Vi kan alltså ta det lungt i sisådär 2760 år till, om man nu tror på sådant.
Samtidigt har forskare vid Göteborgs Universitet kommit fram till att vi har räknat fel på vilken dag kalendern tar slut. Jorden går inte under imorgon, utan på julafton.
Var undergången ska äga rum, och vilken tid på dagen, är dock mer oklart Förespråkarna verkar inte heller kunna enas om det handlar om kollisioner med främmande planeter, invasioner av utomjordingar eller Jesu återkomst.

Personligen tror jag att ingenting alls kommer att hända. Det handlar helt enkelt om att mayafolket valde en lång tidsperiod som deras kalender skulle täcka innan man gjorde nästa "upplaga". De var ju trots allt inristade i sten, så något slutdatum var man ju tvungen att välja. Jag har en liten fickkalender som tar slut den 31:e december 2012, men jag tror inte att jorden går under den dagen, då går jag bara och köper en ny. Det sprids en massa myter på kommentarsfält och sociala medier om att mayafolket ska ha "förutspått" en massa andra historiska händelser på samma sätt som de har "förutspått" jordens undergång som ska inträffa imorgon. Det hela är i själva verket inte mer dramatiskt än att en kalender tar slut, deal with it.

Och skulle det värsta hända så känns det tryggt att min egen internetleverantör, Bahnhof, lovar pengarna tillbaka ifall man skulle förlora internetuppkoppling under apokalypsen.

Det gäller att sätta allt i rätt proportioner, sägs det. Utifrån det så kan man inte se upploppen i Göteborg som något annat än ett skolexempel på överreagerande och brist på känsla för proportioner.

För de nytillkomna: det hela började med ett Instagram-konto som hängde ut ungdomar för påstådda sexuella aktiviteter. I vad som verkar vara ett skolexempel på överreagerande startades igår ett upplopp mot Plusgymnasiet i Göteborg, där tjejen som var ansvarig för kontot ska ha gått. 

Därefter drar mobben vidare till Nordstan och försöker ta sig in, i slutändan greps 27 personer för störande av allmän ordning. Det hela gick långt ifrån fredligt till, och filmer från gårdagen visar exempelvis en flicka som jagas och misshandlas av ett flertal andra. Det var således lynchmentalitet som gällde, men tjejen bakom instagramkontot fick mobben inte tag på, som tur var, annars vete tusan vad som hade hänt.

 

"Rond två" har tydligen startat idag och både Plusgymnasiet och Framtidsgymnasiet har stängt, för elevernas säkerhets skull. "Experterna" höjer näven och menar att Facebook måste ta sitt ansvar, och man tar sig för pannan. Konkreta förslag saknas dock, utan man tycker att Facebook måste "göra något". Oklart vad.

Folk har dock fått hela frågan om bakfoten. Vare sig upplopp eller förtal är något nytt, enda skillnaden är att det sker på nätet. Förtal ska polisanmälas, och den här typen av "manifestationer" ska över huvud taget inte förekomma.

Jörgen From, rektor för Framtidsgymnasiet slår huvudet på spiken när han säger att upploppen bara är "huliganism och dumheter", vilket naturligtvis är korrekt.

 

Förekommer det förtal så ska polisen ta hand om det, inte någon mobb av bråkstakar som vill skipa "gatans rättvisa".

Så har det hänt igen, ytterligare en skolmassaker har ägt rum i USA. Den här gången är det en lågstadieskola i Newtown, och offren är barn i 5-7-årsåldern och deras lärare. Emedan vettigt folk sorgset skakar sina huvuden och undrar "hur kan det här hända" så anser vapenlobbyn att lösningen är ännu fler vapen.

Låt oss först konstatera att skillnaderna är stora mellan Israel och USA. Israel befinner sig mer eller mindre konstant i väpnad konflikt med en motpart som befinner sig geografiskt nära. Vapen är förstår en trist konsekvens av ett land där risken är stor för terrorattentat, raketskjutningar och gud vet vad. USA befinner sig inte i den situationen.

Det blir parodiskt när man hävdar att lösningen på folk som begår massmord med skjutvapen är att ge alla skjutvapen så att de kan skjuta ned de första galningarna med skjutvapen.
En alternativ tolkning är den här: om ingen har skjutvapen så kommer inte heller någon att bli skjuten.

Det är dock skillnad på vapen och vapen. Att ha ett jaktgevär för att kunna jaga älg eller björn är en sak, att ha ett automatvapen är någonting helt annat. Automatvapen är inte jaktvapen, såvida det är inte är några seglivade dinosaurier man jagar. Automatvapen är militära vapen med ett enda syfte: att döda andra människor.

Varför ska ens någon utanför militären kunna skaffa ett sådant vapen?

 

Man får nästan vara lätt sinnesförvirrad för att hålla med Pratt när han anser att vapenfria zoner och mer restriktiv vapenlagstiftning dödar människor. För all del, det kommer alltid gå att få tag på vapen av något slag, i värsta fal kan en potentiell brottsling alltid konstruera ett armborst eller pilbåge. Men för den sakens skull behöver man väl inte underlätta för folk att skaffa helautomatiska vapen?

 

Jag får helt enkelt instämma med Aftonbladets Wolfgang Hansson: Vad är det för fel på USA?

Jag var på en luciakonsert i min lokala kyrka i onsdags, det var en trevlig och stillsam konsert med de traditionella luciasångerna, ett traditionellt luciatåg och gratis lussekatter och pepparkakor efteråt. Som det ska vara, med andra ord.

Jag är av naturen en rätt rigid person, jag uppskattar inte plötsliga förändringar i invanda mönster eller när folk ska vara "spontana" och hitta på nya saker bara för att. Julen är då en väldigt trevlig högtid, eftersom hela idéen är att det ska vara samma sak år efter år. 

Trodde jag.

 

Veckans "WTF"-ögonblick står otvivelaktigt SVT:s TV-sända lucifirande för. Det börjar traditionellt nog, men sedan, ja...kolla själva.

I kort slänger man alltså in en rappare parallellt med några av de traditionella luciasångerna. Under Lucia. In en kyrka.

Nu är jag personligen av åsikten att rappande inte är musik, det är tonsatt prat, och jag skulle kunna rada upp tusen anledningar till varför jag hatar den här typen av "musik". Dock, det finns de som gillar det, och jag missunnar dem inte rätten att lyssna på vad tusan de vill, så länge jag själv slipper exponeras för det.

Jag vet inte hur SVT resonerade, kanske ville man göra det hela lite mer "ungdomligt" och "coolt", men Lucia är inte rätt forum för att tänka nytt och häftigt. Vare sig "Goder morgon i denna sal" eller "Bereden väg för herran" ska rappas fram, om jag får vara lite sådär lagom musikkonservativ.

 

Vissa andra har inte helt oväntat problem att förstå varför folk blir irriterade. Aftonbladets krönikör Oisín Cantwell menar att "det krävs en idiot för att gnälla på något sånt här". 

En fin tradition under julen hör till för diverse människor att känna sig "kränkta" över vissa...eh, traditioner. I regel brukar det vara humanisterna som gnäller över skolavslutningar i kyrkor eller dylikt, men i år har det kommit upp mer absurda exempel. Om man inte anser att julkalendern är en inkörsport till ockultism och häxkonster så kan man reagera mot något mycket simplare: pepparkakor. Det hela började när tioårige Mio Sivic på Kanalskolan i Laxå ville vara pepparkaksgubbe i skolan luciatåg. Det fick han inte, läraren hade egenhändigt avskaffat alla pepparkakor:

 

 

Det är alltså ingen mörkhyad som har kännt sig kränkt eller förorättad över att det förekommer pepparkaksgubbar i luciatåget eller i kakburken, utan läraren själv som har bestämt det. För säkerhets skull. I dessa tider är det förstås förståeligt, när skolverket rekommenderar luciafirande utan religiösa inslag ,hur nu tusan det skulle gå till. Läraren tar helt enkelt det säkra före det osäkra och skalar bort det som eventuellt, kanske kan uppfattas som stötande.

Verksamhetschefen på barn- och utbildningsnämnden i Laxå medger delvis om att det handlar om en vilja att vara politiskt korrekt från lärarens sida:

 

 

Den politiska korrektheten är ett gissel i debatten, eftersom den tenderar att hindra folk från att uttrycka sig fritt och att ge utrymme åt icke-frågor som inte borde få utrymme. Det är naturligtvis ingenting kontroversiellt med pepparkaksgubbar, men det är lätt för människor att känna sig "kränkta" över både det ena och det andra i dessa tider. Problemet är att många gånger som vi pratar om skolavslutningar i kyrkan eller liknande frågor så är det inte ens de berörda grupperna som klagar. Det är främst humanisterna, inte muslimer, som klagar över skolavslutningarna, och i det här fallet grundar sig inte lärarens reaktion i något klagomål från en elev eller förälder, utan i ren rädsla för att någon kanske skulle finna det stötande. Det är en förståelig reaktion.

Dock, i ett samhälle där man bedömer pepparkakor som kontroversiella enbart för att de är bruna så behöver man ta ett steg tillbaka och fundera över det där med rasism och främlingsfientlighet.

Motverkar man det bäst genom att bekämpa konkret diskriminering, eller genom meningslösa symbolhandlingar som att förbjuda pepparkakor eller att döpa om negerboll till kokosboll?

Det var ett bra tag sedan jag senast tittade på SVT:s julkalender, helt förklarligt eftersom det är något man i vuxen ålder tenderar att växa ifrån. "Mysteriet på Greveholm" som gick 1996 kommer jag däremot ihåg som en av de bästa, i varje fall så gott man kunde bedöma då. Årets julkalender är tydligen en uppföljare, och har man ingenting bättre att göra så kan man alltid anmäla julkalendern för ockultism.

Uppenbarligen är det "oroliga föräldrar" som har anmält julkalendern för att den innehåller inslag av spiritism, bland annat den fasansfullt hemska leken "anden i glasen". En av föräldrarna, Sara Strålin, säger i "Gomorron Sverige":

 

Katolska kyrkan hakar på och kallar SVT för "ondskans hantlangare":

 

 

De "oroliga föräldrarna" brukar dock i regel inte vara de som finns med barnen och tittar, snarare brukar det handla om att någon annan är ansvarig för barnens utveckling, i det här fallet SVT. Är julkalendern ett så stort problem så får man väl helt enkelt låta bli och titta, och kanske ägna den kvarten åt att hitta på något annat med barnen istället för att dumpa dem framför TV:n.

Och om katolska kyrkan ser problem med att häxkonsterna får utrymme på SVT så kan man ju göra som på den gamla goda tiden och kalla in den spanska inkvisitionen.

Så var det dags igen. Likt en klocka dyker frågan upp varje gång vägarna fryser till och sommardäcken byts ut: dubbdäcksförbud.

Det är naturligtvis, i vanlig ordning, miljöpartiet som förespråkar detta förbud i en replik på SVD debatt.

Eftersom det förekommer mycket prat om partiklar och mätningar åt både det ena och andra hållet, låt oss botanisera lite för att göra det hela någorlunda begripligt.

Det finns luftburna partiklar, i fackspråk kallade för PM10, som rivs upp av dubbdäcken och som kan vara hälsofarliga. Det är långt ifrån vetenskapligt klarlagt hur, eller om dessa partiklar är livsfarliga.
Det är däremot bevisat bortom allt tvivel att dubbdäck räddar liv. I en rapport som trafikverket släppte 2010 konstaterar man att risken för en olycka med odubbade vinterdäck är hela 42 procent högre vid halt väglag än om man har dubbdäck. Vi har alltså en potentiell hälsofara ställt mot en mycket konkret trafikfara, men trots detta har politiker varit pigga på att införa dubbdäcksförbud på vissa gator. 

 

När miljöpartiet då vurmar för dubbdäcksförbud menar man i praktiken att den potentiella hälsorisken är mycket viktigare än den konkreta trafikfaran, och att de som skulle skadas och/eller dödas i trafikolyckor är ett rimligt pris att betala för att slippa en relativt osäker hälsofara. 

Man kan också notera att dubbfria vinterdäck och så kallade "året runt"-däck är fullständigt underlägsna i halt väglag. När jag själv tog körkort genomförde jag den s.k. Risk 2-utbildningen, som innefattade halkkörning på en preparerad bana. Instruktören menade att året-runt-däck i praktiken var värdelösa året runt och att dubbfria vinterdäck endast var användbara i halt väglag om sträckan först hade körts upp av dubbdäck. Så några likvärdiga alternativ till dubbdäck finns det inte. 

 

Slutligen vill Karin Svensson Smith och Stina Bergström från miljöpartiet titta på att införa en avgift för dubbdäck som kan fungera som ersättning för ett förbud. Från SvD debatt:

Hur skulle det, rent praktiskt, fungera? Systemet för trängselskatten är ju automatiserat så att den registrerar alla bilar som passerar, ska man montera in någon scanner som dessutom ska undersöka vilket däck bilen har, och vad skulle det kosta? Bilägare är ju redan idag förpestade av dels bilskatt, dels bensinskatt, dels trängelavgift i Stockholm. Ska man ovanpå det också lägga på en avgift för att få ha däck som klarar av halt väglag? 

Det är dags för miljöpartiet att stänga av tunnelseendet och inse att hela cirkusen runt dubbdäck har gått alltför långt.

Med jämna mellanrum dyker diskussionen upp att ett eller annat politiskt parti är på nedgång och måste förnya sig eller gå under. Moderaterna tvingades förnyas sedan valet 2002, socialdemokraterna verkar vara inne i en evig diskussion om förnyelse som inte leder någon vart, och både centerpartiet och kristdemokraterna kämpar med dåliga opinionssiffror. Dagens diskussion handlar dock om vänsterpartiet.

I en tankvärd ledare försöker Anders Lindberg på Aftonbladet komma på varför V i praktiken står och stampar på samma ruta istället för att röra sig framåt. 

När man läser i SCB får man intrycket att Vänsterpartiet tagit rast sedan valet. De är inte i rörelse, vinner inga nya grupper, utmanar ingen och syns inte. Ingen är arg på dem, men de är heller inte relevanta.
Detta måste Jonas Sjöstedt orka ändra på. Han måste våga prioritera en eller två frågor och sedan ta strid. ­Annars ­kommer stagnationen att fortsätta och Vänster­partiet riskerar att bli de röd­grönas motsvarighet till Centerpartiet.
Alla vet att de finns. Men ingen vet varför.

Personligen har jag självdistans nog att inse att en riksdag utan vänsterpartiet inte skulle vara något jag personligen skulle sörja i någon högre grad. Partiet har varit på sakta nedgång sedan Ohly tog över och verkar ha varit en ständig huvudvärk för S och Mp under valrörelsen 2010. Sjöstedt kändes först som en förnyare, men mer eller mindre alla utspel och kommentarer jag har hört från mannen andas gammal vänsterpolitik.
Problemet är att när partierna nu i allt större grad slåss om det politiska mittfältet så finns inte längre förutsättningarna som gjorde vänstern till ett stort parti. Förr så kunde man med fördel fiska upp missnöjda väljare från S som gled åt vänster. Numera verkar miljöpartiet i större utsträckning sno väljare från S som vill ha något mer modernt och "ungdomligt". Frågan är vad V ens fyller för funktion i nuläget, förutom att vara en rödare version av Socialdemokraterna. Vet Sjöstedt det ens själv?

Lindberg nämner både i artikeln och i kommentarsfältet frågor som "jämställdhet", "miljöfrågor" och "antirasism" som starka punkter som kan lyfta upp vänstern, jag håller dock inte med. Vill folk ha miljöfrågor går man till miljöpartiet eller centern, jämställdheten är vid det här laget inkorporerat i de flesta partiprogrammen och antirasism...vad är det ens? Om man menar lite gammal hederlig demagogi gentemot SD så är det bara att ställa sig i kön, nämn ett parti som inte fördömer SD med jämna mellanrum. Jämställdhet i sig är inte heller något som det går att bygga upp ett riksdagsparti runt, det är bara att titta på Feministiskt Initiativ som fortfarande står och stampar på valresultatet "inte mätbart", som opinionsinstituten finkänsligt uttrycker det.

Ingen av de här frågorna kan på egen hand bygga upp ett nytt vänsterparti, man behöver helt enkelt förnyas och hitta en ny vinkel. Men det kanske borde kanske vara dags att överväga alternativet, att vänsterpartiet är en dinosaurie som har överlevt sig själv och bygger på retorik och idéer som inte längre omfamnas av en stor del av befolkningen. Kan man inte hitta en plats i politiken så är det kanske dags att ifrågasätta vad man egentligen gör där.