Pepparkaks-gate
Kategori:Allmänt
En fin tradition under julen hör till för diverse människor att känna sig "kränkta" över vissa...eh, traditioner. I regel brukar det vara humanisterna som gnäller över skolavslutningar i kyrkor eller dylikt, men i år har det kommit upp mer absurda exempel. Om man inte anser att julkalendern är en inkörsport till ockultism och häxkonster så kan man reagera mot något mycket simplare: pepparkakor. Det hela började när tioårige Mio Sivic på Kanalskolan i Laxå ville vara pepparkaksgubbe i skolan luciatåg. Det fick han inte, läraren hade egenhändigt avskaffat alla pepparkakor:
Jenny berättar hur det gick till när hon fick beskedet:
– Mio kom hem från skolan och sa: ”Vet du vad? Vi får inte vara pepparkaksgubbar. Och vi får inte sjunga pepparkakssången heller.” Han har sagt att han vill vara pepparkaksgubbe, för han brukar alltid vara det. Och jag sa: Vad säger du? Varför då? ”För att det var någon som kunde ta illa upp”, svarade han.
I stället ska två barn vara tomtar, och förutom en lucia ska resten vara stjärngossar eller tärnor.
– Då gick jag i taket och ringde till läraren och frågade om det var sant. Jo, de hade tagit bort det. För att det inte skulle stöta någon
– Mio kom hem från skolan och sa: ”Vet du vad? Vi får inte vara pepparkaksgubbar. Och vi får inte sjunga pepparkakssången heller.” Han har sagt att han vill vara pepparkaksgubbe, för han brukar alltid vara det. Och jag sa: Vad säger du? Varför då? ”För att det var någon som kunde ta illa upp”, svarade han.
I stället ska två barn vara tomtar, och förutom en lucia ska resten vara stjärngossar eller tärnor.
– Då gick jag i taket och ringde till läraren och frågade om det var sant. Jo, de hade tagit bort det. För att det inte skulle stöta någon
Det är alltså ingen mörkhyad som har kännt sig kränkt eller förorättad över att det förekommer pepparkaksgubbar i luciatåget eller i kakburken, utan läraren själv som har bestämt det. För säkerhets skull. I dessa tider är det förstås förståeligt, när skolverket rekommenderar luciafirande utan religiösa inslag ,hur nu tusan det skulle gå till. Läraren tar helt enkelt det säkra före det osäkra och skalar bort det som eventuellt, kanske kan uppfattas som stötande.
Verksamhetschefen på barn- och utbildningsnämnden i Laxå medger delvis om att det handlar om en vilja att vara politiskt korrekt från lärarens sida:
- Å ena sidan är vi en skola i Sverige, som har sina traditioner. Å andra sidan ska vi naturligtvis skicka budskapet att vi är en skola som är till för alla. Här har de senaste årens diskussioner, som inte minst Skolverket har initierat, nog skapat en ganska stor osäkerhet ute på skolorna. Frågan är var gränsen går, eller kanske snarare när vi går för långt i vår iver att vara politiskt korrekta. Det är inte lätt att veta, jag har inget enkelt svar.
Den politiska korrektheten är ett gissel i debatten, eftersom den tenderar att hindra folk från att uttrycka sig fritt och att ge utrymme åt icke-frågor som inte borde få utrymme. Det är naturligtvis ingenting kontroversiellt med pepparkaksgubbar, men det är lätt för människor att känna sig "kränkta" över både det ena och det andra i dessa tider. Problemet är att många gånger som vi pratar om skolavslutningar i kyrkan eller liknande frågor så är det inte ens de berörda grupperna som klagar. Det är främst humanisterna, inte muslimer, som klagar över skolavslutningarna, och i det här fallet grundar sig inte lärarens reaktion i något klagomål från en elev eller förälder, utan i ren rädsla för att någon kanske skulle finna det stötande. Det är en förståelig reaktion.
Dock, i ett samhälle där man bedömer pepparkakor som kontroversiella enbart för att de är bruna så behöver man ta ett steg tillbaka och fundera över det där med rasism och främlingsfientlighet.
Motverkar man det bäst genom att bekämpa konkret diskriminering, eller genom meningslösa symbolhandlingar som att förbjuda pepparkakor eller att döpa om negerboll till kokosboll?
