En storm i ett vattenglas

Affären runt Omar Mustafa, ytterst kortvarig medlem i socialdemokraternas verkställande utskott, svallar vidare.

Om man av någon anledning lyckats missa hela debaclet, så kan jag ge en lite resumé.

Strax efter att Mustafa valdes så gick Willy Silberstein, ordförande för Svenska Kommittén mot antisemitism, ut och kritiserade socialdemokraterna för valet. Anledningen var att Mustafa i sin roll som ordförande för Islamiska förbundet bjudit in talare med...tveksamma åsikter till konferenser.

Det skedde när Islamiska förbundet höll konferens i Stockholm. Som organisationens ordförande hade Mustafa bjudit in Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany att tala.
Sultan har på Hamas tv-kanal al-Aqsa den 31/3 2010 sagt att judar i samband med påsken ”begår ritualmord på kristna och använder deras blod i det osyrade brödet”. I tv-stationen al-Nas 29/12 2008 åberopade han det ökända antisemitiska falsariet Sion Vises protokoll och talade om en internationell judisk konspiration som syftade till världsherravälde.
Sion Vises Protokoll har vid en rad tillfällen i världshistorien orsakat pogromer och utnyttjades också av nazisterna inför Förintelsen.
Mustafas andre gäst, Al-Serjany, har sagt att judarna ”…kontrollerar de mesta av de internationella medierna”. Han har även i andra sammanhang fört fram myten om judarnasmakt och manipulationer.

Därefter tog det hus i helvete. Både stiftelsen Expo och Mona Sahlin stämde inom kort in i kritiken, och från partiledningen gjorde man sitt yttersta för att skjuta över ansvaret på någon annan. Efter att ha duckat för frågor från journalister och hävdat att Omar Mustafa hade bett om ursäkt för uttalandena, trots att en sådan ursäkt ännu inte hade ägt rum, så tog Stefan Löfven äntligen bladet från munnen och gav honom ett alternativ: socialdemokraterna eller islamiska förbundet.
Under granskningen hade det också framgått att Omar Mustafa i ett twittermeddelande uppmanat riksdagen att skicka JAS-plan mot Israel. Islamiska förbundet har också i ett dokument kallat "den muslimska familjestadgan" förespråkat olika laglig status för män och kvinnor. Dokumentet togs givetvis kvickt bort från hemsidan när det började diskuteras, men är man någorlunda händig med internet så kan man hitta den i cachen.
I stadgan hittar man också andra festliga saker, så som förbud mot samkönade äktenskap, preventivmedel och adoptioner. Det senare för att "bevara renheten i härkomsten".

Det är förstås en självklarhet att man inte kan representera en organisation som förespråkar sådant och samtidigt sitta i styrelsen för ett parti som säger sig värna om jämlikhet mellan könen, HBT-frågorna och motsätta sig rasism och antisemitism. Omar Mustafa valde dock islamiska förbundet, och blev därmed kickad från socialdemokraternas styrelse. Han skickade relativt snabbt ett bittert avskedsbrev till Aftonbladet och följdes av andra debattörer som menade att socialdemokraterna visade att det var omöjligt att vara muslim och att sitta i partiets styrelse samtidigt.
Nåja, om man med "muslim" menar att förespråka de åsikter som silamiska förbundet står för så är det korrekt. Nu tror jag dock inte att just de åsikterna är något som de flesta muslimer i Sverige skriver under på. 
Som tillhörande en annan religion så tror jag att den genomsnittlige muslimen i Sverige är så som vanligt folk är mest: man vill gärna ha jämlikhet mellan man och kvinna, har inget problem med homosexuella som ingår partnerskap eller gifter sig och kan tänka sig att adoptera om man inte kan skaffa barn själv.
Men som i alla religioner så finns det en liten minoritet med knäppskallar som ser kvinnor som underställda, homosexuella som ett brott mot skapelsen och preventivmedel som en skapelse av satan. Dessa minoriteter är i regel högljudda och märkt allt för ofta i media. Sant är att socialdemokraterna gjort ett uselt jobb när det gäller att granska Omar Mustafa som kandidat, det är därför vissa nu kräver Veronica Palms avgång på grund av hur ärendet har skötts. Det är uppenbart att Omar Mustafa placerades i styrelsen just för att han var muslim, granskning skedde inte förrän i efterhand.

Men att säga att islamiska förbundet är representativt för muslimerna i Sverige är som att säga att Jehovas vittnen eller Pingstkyrkan är representativa för de kristna. Det är förolämpande för vanliga, sekulära muslimer att behöva associeras med islamiska förbundet och deras antika syn på familjefrågorna. Socialdemokraterna måste väl rimligtvis ha någon muslim på högre nivå i partiet som faktiskt instämmer i partiets värderingar?
Hela frågan är klantigt skött, men någon "islamofobi" är det inte. Det borde vara uppenbart för de flesta att det som står i islamiska förbundets familjeprogram inte är åsikter som något riksdagsparti i Sverige kan skriva under på.

Tillägg:
Efter "pressläggningstid" på Vattenglaset så publicerade Veronica Palm en debattartikel i Aftonbladet där hon förklarar just varför hon bad Omar Mustafa att avgå.

Tyvärr avvisade Omar kraven på att tillräckligt tydligt ta avstånd från den policy kring inbjudningar som hade gett upphov till anklagelser om antisemitism och homofobi. Hans ovilja på denna punkt ledde till att allt fler ifrågasatte honom.

Denna förtroendekris ledde till slut fram till en punkt då Omars trovärdighet var så ifrågasatt att det skadade honom, men också vårt parti, på ett allvarligt sätt. Vi såg då inget annat alternativ än att be honom avgå från partistyrelsen.

Det låg alltså ingen islamofobi eller rasism bakom det hela, utan det var helt enkelt frågan om ett medvetet val. Omar Mustafa var tvungen att antingen ta avstånd från islamiska förbundet eller avgå från socialdemokraterna. Uppenbarligen var islamiska förbundets värderingar viktigare.
Det var naturligtvis enda lösningen. Att företräda två organisationer med så olika värderingar går inte att göra med någon form av trovärdighet.