Vad sysslar socialdemokraterna egentligen med?
Kategori:Politik
Fråga Håkan Juholt om det hjälpte att vara vald på oklara grunder. Fråga Veronica Palm hur bra det är att leda en organisation som präglas av mygel när det blåser. Fråga Omar Mustafa hur det känns att först bli vald till S partistyrelse och sen utsparkad inom loppet av en vecka.
Just nu reses krav inom Socialdemokraterna på fler avgångar, fortsatta utrensningar. Jag tror att det är en dålig idé.
Inte för att Veronica Palm och ledningen för Socialdemokraterna i Stockholm verkar göra ett bra jobb. Tvärtom. Men att leta syndabockar skulle inte lösa något.
Däremot måste Palm inse att hennes misslyckande sträcker sig långt bortom dagens kris. Lyckas hon nu inte en gång för alla röja upp i mygelkulturen förtjänar hon faktiskt inte att leda Socialdemokraterna i landets största stad.
Dagens nyheter skrev i fredags också en ledarartikel i ämnet:
Valberedningen gjorde ett uselt jobb. Först försökte ordföranden låtsas som om kompetens och inte geografi avgör fördelningen av poster, varefter kongressen plötsligt tvingades göra om stadgarna så att både Göteborg och Skåne fick plats i verkställande utskottet (VU). Därefter ställde Stockholms arbetarekommun till kravall med sin kvot i partistyrelsen.
Veronica Palm, ordförande i arbetarekommunen (även hon just därför VU-ledamot), fick kort före kongressbeslutet idén att nominera Omar Mustafa. Även Stockholmsombuden gapade av förvåning. Varken hans namn eller petningen av Ylva Johansson, nationell nyckelperson i jobbfrågan, har egentligen motiverats.
Jag har nu själv varit aktiv i föreningar, för all del på en mer blygsam nivå, och varit ordförande för en valberedning. Inför varje årsmöte framgick klart och tydligt vilka som var nominerade, diskussionerna liksom kandidaturerna var öppna för diskussion, och alla beslut redovisades och var tillgängliga för alla medlemmar.
Inom socialdemorkaterna tycks helt andra principer råda. Omar Mustafa lanserades på kongressens sista dag utan någon förvarning och utan att medlemmarna i den kommun han företrädde, Stockholm, hade fått säga sitt.
I vilken annan organisation som helst hade det här varit helt uppåt väggarna. Kritiken som Palm nu får består inte i att hon har fattat tuffa beslut, utan för att den här frågan över huvud taget dök upp. Föreläsarna som Mustafa hade bjudit in hade varit kända i ett års tid, men vare sig Veronica Palm eller valberedningen hade lagt någon energi på att granska sin kandidat.
Men det här är inte någon studentförening eller lokalklubb, utan Sveriges största politiska parti som gör anspråk på att vara kapabla att axla regeringsmakten. Så frågan inställer sig: vad sysslar socialdemokraterna egentligen med?
I allt större utsträckning drar sig partiet ifrån det som de gör anspråk på att vara: en folkrörelse. Istället blir omröstningar slutna, kandidaturer hemliga och medlemmarna verkar få allt mindre makt.
DN skriver:
Ingen tycks svara för Socialdemokraterna, som mer liknar ett nätverk av regionala kotterier än en politisk organisation.
Kalabaliken får flera konsekvenser. Dels framstår nu partiet i nästan samma dager som under Juholts kaotiska tid. Vem minns längre sakpolitiken från kongressen eller ens Löfvens innovationsråd? Dels har partiet visat sig vettskrämt inför frågan hur Omar Mustafa-affären ska skötas utan att muslimska väljare stöts bort.
Partiets självbild bör också ha fått sig ytterligare en knäck. Myten har fortsatt berätta om folkrörelsen där hundratusentals medlemmar tågar framåt i god demokratisk ordning, trots att medlemstalet minskat med över 60 procent på 20 år. Sanningen var maktspel och intriger även förr i tiden, men slutna processer blir absurda när de inte ens producerar ett begripligt resultat. Sedan förlustvalet 2006 finns dessutom färre fina poster att fördela.
Är det här partiet som tänker gå till val om ett och ett halvt år, som inte ens bemödar sig med grundläggande research av kandidaterna till sin egen styrelse? För trots allt, om man inte ens kan hålla ordning i sitt eget parti, hur ska man då kunna göra anspråk på att vara ett "ansvarsfullt regeringsalternativ"?
Just nu verkar det vara kaos i partiet, och alla skyller på alla. Så frågan kommer igen:
Vad i halva fridens namn sysslar socialdemokraterna egentligen med?