En storm i ett vattenglas

Ikväll är det final i den svenska melodifestivalen, det är för övrigt den enda delen jag tittar på, förutom den Europeiska finalen. Personligen är jag mindre förtjust i alla deltävlingar som pågår vecka efter vecka, så med undantag för enskilda youtube-klipp för att se vilka låtar som går vidare så nöjer jag mig med finalen. Emellanåt lyckas vi ju faktiskt vaska ut en och annan bra låt. 

Men istället för att i lugn och ro sätta sig i TV-soffan så kan man, som Eva Franchell på Aftonbladet, ondgöra sig över att finalen inte är jämnställd.

Problemet är att den enkönade musiken kommer att bestå. Bakom nästan varje manlig ­artist står en manlig låtskrivare. 90 procent av Melodifestivallåtarna skrivs av män.
Producenten Christer Björkman tycker inte att det är ­något problem. Tjejerna är helt ­enkelt inte lika tävlingsinriktade, ­säger han i Ekot. Han ­menar att det helt enkelt är skillnad i konstnärskapet.
Och visst är det skillnad alltid. I de sociala medierna snurrade nyligen en lista över de hundra mest inflytelserika ­albumen. Bland hundra skivor var bara två gjorda av kvinn­liga artister – Patti Smith och ­Joni Mitchell.

Inte ens Madonna kvalade in på den testosteronstinna listan.
Den verkliga berömmelsen och de riktigt feta kontrakten hamnar alltid hos män och därmed är det ingen skillnad på ­näringslivet och artistlivet. Det krävs kvotering för att kvinnorna ska få plats.
SVT har ett ansvar. Kvinn­liga artister och kvinnliga ­musikskapare måste få plats på Melodifestivalens alla scener. Kvinnor kan både tända på män – och tävla med dem.

Även om det numera känns som om det är Thomas G:son som skriver alla låtar, så kan vi åtminstone se om Franchell har rätt. Var majoriteten av artiserna män?
Tja, om vi tar en titt på startfältet i deltävlingarna:

Deltävling 1: Karlskrona:

1. David Lindgren (man)
2. Cookies N' Beans (kvinnor)
3. Jay-Jay Johanson (man)
4. Mary N'diaye (kvinna)
5. Eric Gadd (man)
6. Yohio (man?)
7. Anna Järvinen (kvinna)
8. Michael Feiner & Caisa (man och kvinna)

Deltävling 2: Göteborg:
1. Anton Ewald (man)
2. Felicia Olsson (kvinna)
3.  Joacim Cans (man)
4. Swedish house wifes (kvinnor)
5. Erik Segerstedt & Tone Damli (man och kvinna)
6. Louise Hoffsten (kvinna)
7. Rikard Wolff feat. Sara Isaksson (man och kvinna)
8. Sean Banan (man)

Deltävling 3: Skellefteå:
1. Eddie Razaz (man)
2. Elin Petersson (kvinna) 
3. Ravaillacz (män)
4. Amanda Fondell (kvinna)
5. Martin Rolinski (man)
6. Caroline af Ugglas (kvinna)
7. State of Drama (män)
8. Janet Leon (kvinna)

Deltävling 4: Malmö:
1. Army of Lovers (män och kvinna)
2. Lucia Piñera (kvinna)
3. Robin Stjernberg (man)
4. Sylvia Vrethammar (kvinna)
5. Ralf Gyllenhammar (man)
6. Behrang Miri feat. Loulou Lamotte & Oscar Zia (män)
7. Terese Fredenvall (kvinna)
8. Ulrik Munther (man)

Låt os sammanfatta. Av meoldifestivalens 32 bidrag så är 15 renodlat manliga, 13 är renodlat kvinnliga, 4 är grupper bestående av både män och kvinnor. Det är alltså en marginel övervikt av män (eller 50/50, beroende på vad man vill klassificera Yohio som) och är alltså inte "enkönat" som Franchell påstår.
Vad är då problemet? Jo, problemet är att folk röstade "fel", alltså huvudsakligen på manliga artister.
Det kan för all del vara tragiskt, men det är inte SVT:s ansvar. Startfältet är redan jämnställt, och förutom att manipulera resultatet av rösterna så att det blir jämn fördelning i finalen så finns det inget man kan göra.
För det är väl inte detta som Franchell vill.

Det kan helt enkelt vara så att det finns färre kvinnliga artister i finalen till melodifestivalen för att tittarna inte ansåg att de var tillräckligt bra. Hur ska kvinnorna "kvoteras" in i branchen, ska kunderna tvingas köpa en skiva med en kvinnlig artist för varje manlig motsvarighet man köper? Ska vi manipulera röstresultat i tävlingar såsom melodifestivalen för att uppnå idealet om absolut jämn könsfördelning?
Personligen anser jag att kvotering är ett gissel, för redan där placerar man en persons kön eller etnicitet som mer värdefull än hans/hennes kompetens i området. Låt dock folks musiksmak vara fri från kvotering, låt oss som gillar manliga artister göra det utan att anklagas för strukturell diskriminering.
Anser man att det är ett så stort problem för jämnställdheten att inte tillräckligt många kvinnor går vidare till finalen i melodifestivalen att man måste skriva en ledarartikel om det i Sveriges största tidning så saknar man sinne för proportioner.