Olika syn på överenskommelser
Kategori:Politik
Migrationsministern vill komplicera bilden av människor som gömmer papperslösa.
– Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda, säger han.
Jag förstår givetvis innebörden i vad Billström säger, han menar att vi har en skev bild runt personerna som gömmer illegala invandrare. Problemet är sättet som han säger det på, när man använder uttryck som "blonda och blåögda" så visar det på en fruktansvärt fördomsfull syn. Jag tvekar framför att använda ordet "rasistiskt", eftersom det begreppet redan är så missbrukat och sönderanvänt i debatten.
Givetvis tar det omedelbart hus i helvete. Billström får med rätta kritik både från miljöpartiet och från sina egna kollegor, till slut backar han och medger att formuleringen var provocerande.
Hela debatten blottar en del av sprickorna i den migrationspolitiska överenskommelsen. Jan Björklund säger:
– Det är fem partier som har gått in i uppgörelsen och jag är orolig nu för att uttalanden i alla möjliga riktningar hotar överenskommelsen. Både från Miljöpartiet och migrationsministern har det gjorts uttalanden som riskerar trovärdigheten i den. Jag vädjar till alla att nu vårda överenskommelsen, säger Jan Björklund.
Han hävdar att MP:s tal om att regeringen inte lever upp till vad som lovats och Billströms uttalanden i Dagens Nyheter om att ”volymerna” när det gäller invandring måste minska hotar uppgörelsen och dess trovärdighet. På frågan om vilka uttalanden från Billström, specifikt, han tänker på säger Björklund:
– Miljöpartiet säger var och varannan dag att de tycker att regeringen inte lever upp till uppgörelsen, jag tycker det är överdrivet. Regeringen lever upp till den och kommer att fortsätta göra det.
Problemet är att miljöpartiet emellanåt tycks ha lite annorlunda definitioner för vad överenskommelsen innebär. Senast under debatten runt REVA, de numera ökanda ID-kontrollerna på tunnelbanan för att hitta illegala invandrare. Nu bråkar man om formuleringen. Miljöpartiet anser att betydelsen i överenskommelsen är en sak, regeringen menar att betydelsen är en annan.
Den migrationspolitiska uppgörelsen har två år på nacken, men nu är ett stycke i skrivelsen föremål för tolkningsstrid mellan regeringen och Miljöpartiet.
”Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som tvångsvisa återvändandet ska fortsätta”, är formuleringen som MP inte längre vill skriva under på. Språkröret Gustaf Fridolin säger till Ekot att överenskommelsen handlar om att ”Sverige ska bli mer öppet och mer humant”, inget annat.
Nu har vi förvisso facit i hand, men jag är tämligen säker att jag för några veckor sedan inte hade delat Fridolins tolkning. "öka effektiviteten i såväl det självmanda som tvångsvisa återvändandet" tolkar jag som att åtminstone delvis göra det lättare att verkställa avvisningar. För vad är ett "tvångsvist återvändande" om inte en avvisning?
Hur Fridolin lyckas få in sin egen tolkning begriper jag över huvud taget inte.
Men vänta - det blir bättre.
MP kräver nya skrivningar, men regeringen anser inte att en omförhandling är aktuell. ”Då lever inte överenskommelsen längre”, säger Fridolin.
Nu är politiken förvisso en annan sfär, men om jag i verkligheten skriver under på en överenskommelse så kan jag inte mitt i bryta min del av avtalet för att formuleringen inte betyder det som jag trodde att den gjorde. Borde inte Mp fått sådana frågor besvarade när överenskommelsen träffades?
Eftersom vi var och varannan vecka hör uttalande från Mp i stil med "överenskommelsen gäller inte om vi inte..." så är det relevant att fråga om Mp över huvud taget vill ha någon överenskommelse längre, eller om man bara letar ursäkter för att hoppa av. Vi börjar närma oss valrörelsen, och det är förstås obekvämt om Mp skulle vara tvungna att kritisera en migrationspolitik som de själva varit med att utforma.
Allt eftersom nya berättelser om enskilda fall i REVA-frågan dyker upp så görs allt fler smaklösa jämförelser och debatten blir allt mer infekterad. Sanna Rayman på Svenska Dagbladet skriver:
Vad som är kontroversiellt har dock skruvats ett par varv sedan Reva-debatten tog sin början. En sak är vi alla överens om och det är att rasprofilering givetvis vore en oacceptabel arbetsmetod för polismakten. Det cirkulerar uppgifter om att detta i strid med regelverket ändå har förekommit, samt att polismän betett sig otrevligt och maktfullkomligt. Sådant bör självklart anmälas och utredas. Men därifrån till lämpligheten i att vår största dagstidning trycker liknelser mellan poliser eller migrationsverksanställda och nazistförbrytaren Adolf Eichmann är steget mycket långt. Ändå gjordes denna gräsliga jämförelse i DN häromdagen (9/3).
Debatten byggs ständigt kring enskilda exempel och öden, vilket försvårar en diskussion om principer och regelverk. Vilka kontroller ska vi göra? Några alls? Vem ska få stanna? Varför inte? För varje nytt öde levererar Miljöpartiet nya tolkningar av befintliga regler.
Och när debatten väl blir principiell blir den i stället det på ett så världsfrånvänt sätt att inläggen knappast är applicerbara på världen utanför våra fönster. I går avhandlade till exempel DN:s ledarsida huruvida illegala invandrare borde ges rösträtt i det land de ska avvisas ifrån, en seminarieövning med föga relevans i verkligheten.
Så, vad vill egentligen miljöpartiet? Om man vill vara kvar i överenskommelsen så får man också hålla sig till överenskommelsen, inte ständigt kräva nya tolkningar som inte passar in i utformningen. Vill man driva oppositionspolitik mot migrationspolitiken så kan man inte vara kvar.
Givetvis, i det fallet så avsvärjer sig också Mp allt inflytande gentemot regeringen i frågan, men man kan inte både ha kakan och äta den.PP
