En storm i ett vattenglas

Hetast just nu, i dubbel bemärkelse, är upploppen i Husby, Stockholm. Det hela följer ett sorgligt välbekant mönster, på samma sätt som vi har sett tidigare i exempelvis Malmö och Göteborg. Arga, arbetslösa unga män bränner bilar, pangar fönster och vandaliserar fastigheter. Brandkåren måste ha poliseskort för att kunna släcka bränderna. Det är tragiskt.

I vanlig ordning dyker det upp självutnämnda talesmän för "folket", den här gången är det förortsorganisationen Megafonen. Man kopplade kvickt ihop kravallerna med en dödsskjutning som hade skett veckan innan.

Enligt Megafonen, en ungdomsorganisation som bland annat är engagerad i Husby, är oroligheterna en följd av att en 69-årig man sköts ihjäl av polis vid en insats i Husby på måndagen för en vecka sedan.

”Vi förstår att folk reagerar på det sättet”, säger Rami Al-Khamisi från Megafonen i ett pressmeddelande.

Redan här har vi ett problem, för den här typen av aktioner kan man inte uttrycka förståelse eller sympati för. Dödsskjutningen, eller "mordet", som Megafonen föredrar att kalla det på sin hemsida, skedde när polisen sköt en äldre man i området som vilt viftade med en machete efter att man misslyckats att övermanna honom. Frågan berördes också på Megafonens presskonferens.

Megafonen ställer två konkreta krav under presskonferensen. De vill att det startas en oberoende utredning kring dödsskjutningen i förra veckan och att de anhöriga till offret får en offentlig ursäkt.

– Polisen kan genom en snabb, egen utredning kanske fastslå att man agerade fel och be om ursäkt. Det i sig skulle skapa ett större förtroende, om man vågar erkänna att man använt övervåld, säger Rami Al-Khamisi när SvD.se träffar honom efter presskonferensen.

Problemet är att man serverar upprorsmakarna en behändig ursäkt: allt var polisens fel. Andra var inte sena att haka på för att skylla de senaste dagarnas händelser på det ena och det andra.
Miljöpartiet menar att det är den "sociala nedrustningen" som är orsaken til kravallerna, Vänsterpartiet tycker att det är polisens "Institutionella rasism" och Alliansens politik som är orsaken. Socialdemokraterna, å andra sidan hävdar att problemet är samhällsklyftorna.
Utmärkande är att det personliga ansvaret aldrig nämns, att hulliganerna kanske själva är ansvariga för vad de väljer att göra. Majoriteten av Husbyborna deltar trots all inte i kravallerna, utan får sina bilar sönderbrända, sina hus vandaliserade och sina fönster krossade. Perspektivet att allt är polisens fel delas inte av alla.

I Husby greps man skäligen misstänkt för att ha tänt eld på konst- och hantverksföreningen Husby gård. Han misstänks nu för grov mordbrand.
– Han togs på bar gärning, säger länskriminalens Lars Byström.

Sanna, 24, rastade sin yorkshireterrier Angelo vid Husby gård när brandkåren försökte hindra elden från att sprida sig.
– Det är patetiskt och idiotiskt. De förstör för sig själva. På Husbygård finns en lekplats, ett kafé, folk brukar grilla och rasta sina hundar i området. Jag har bott i området i hela mitt liv och aldrig känt mig otrygg. Förrän nu, säger hon.

Hulliganerna utgör en minoritet, och är inte på något sätt representativa för de boende i Husby eller liknande områden. Det handlar om en relativt liten grupp som startar bråk för att de har tråkigt och saknar vettig sysselsättning. De är inte heller nödvändigtvis bosatta i området. Som Sanna Rayman skrivet på Svenska Dagbladet:

Det får vara nog nu. Det säger den intervjuade Husbybon Adam Malek om de gångna dygnens hus-, bil- och däckbränder. ”Vill de förstöra någonting får de åka någon annanstans och förstöra. Varför ska de göra det här?”

Faktum är att en del av upploppsmakarna har gjort just det. Åkt någon annanstans, det vill säga. Av de sju personer som greps i måndags kväll misstänkta för våldsamt upplopp bor tre på andra håll än Husby, enligt polisen.

Husby ligger ungefär på rikssnittet vad gället arbetslöshet. Om samhällsklyftor i sig hade resulterat i kravaller, varför ser vi då inte fler kravaller på bruksorter med betydligt högre arbetslöshet? Varför är det bara i förorterna som det här händer?
Jag har ingen aning, och gör inte anspråk på någon sanning i frågan. Men att försöka skylla på någon annan, vare sig det är på polisen, samhällsklyftorna, sina politiska motståndare eller att ungdomarna inte har någon lokal är att ignorera att huliganerna inte är representativa för de boende i området och att de i högsta grad är ansvariga för sina egna handlingar. Sanna Rayman skriver ytterligare:

Mycket tyder på att det delvis rör sig om uttråkade ungdomar som inte har något bättre för sig än att bråka med polisen. Som inte bryr sig om barnen på gården, tanten i lägenheten bredvid eller någon av alla de andra som jobbar och sliter för sitt uppehälle.

Kanske har dessa ungdomar fått för sig att de utkämpar ett sorts krig: Husby mot resten av samhället. Uppenbarligen ser de sig överordnade lagen, berättigade att kasta sten på andra människor, sätta eld på andras bilar och krossa andras fönster.

Frågan är om de är beredda att visa sitt ansikte för sina grannar som inte bara fått sina ägodelar förstörda utan också med all sannolikhet nu känner otrygghet i sina hem. Tänker de ta ansvar för förödelsen eller förväntar de sig att någon annan ska betala?

Trots allt, majoriteten av Husbyborna deltar inte i kravallerna, de får sin stadsdel sönderslagen.
Det kanske är så enkelt att vi inte behöver leta efter avancerade syndabockar utan helt enkelt acceptera att huliganerna själva är ansvariga. Eller är det för mycket begärt?