En storm i ett vattenglas

En blogg om politik, journalistik och skrivande.

Enfrågepartiet Vänsterpartiet

Kategori:Politik

Almedalsveckan dundrar på. I torsdags var det vänsterpartiet som talade och imorgon är det socialdemorkaternas tur. Med största sannolikhet kommer Löfven att försöka undvika den allt mer infekterade frågan om regeringsunderlaget.
För att beröra vad vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt pratade om så handlade det, inte helt oväntat, om vinster i välfärden. Allt eftersom tiden går får man känslan av att vänsterpartiet har blivit lite i förhållande till vinstfrågan som sverigedemokraterna är i förhållande till invandringsfrågan - något insnöade.
När hörde man exempelvis Sjöstedt prata om någonting annat än vinsten i välfärden? 
Det var mycket riktigt ett tag sedan. I torsdagens Svenska Dagbladet skrev Sjöstedt en debattartikel som bland annat menade att:

Även om övriga partier inte motsätter sig vinstuttagen så är motståndet mycket starkt bland väljarna. När SOM-institutets mätning presenterades blev det tydligt. En klar majoritet av anser att vinstuttagen från välfärden ska stoppas. Detta gäller även bland borgerliga väljare.

Med detta breda stöd i ryggen och sett till de socialdemokratiska och miljöpartistiska kongressdiskussionerna finns det goda förutsättningar att komma överens om en lösning på vinstslöseriet. Men det är helt beroende av en stark vänster. När inte de andra partierna är beredda att bära frågan inför valet så kommer vi att ta vårt ansvar och göra det.

Vänsterpartiets modell är klar och tydlig. Vi ser gärna att man har många olika alternativ att välja på, men de företag som bara är ute efter vinst har ingenting i välfärden att göra. De får möjlighet att omvandla sig till företag utan vinstintresse.

Vi anser också att demokratiska beslut och noggranna analyser ska vara en förutsättning när nya välfärdsverksamheter startar för skattepengar. Var företag kan göra störst vinster ska inte få styra detta.

Vi anser att en rödgrön regering med ett starkt Vänsterparti är det bästa regeringsalternativet. Men vi sätter oss inte i vilken regering med vilken politik som helst. Politiken måste vara tillräckligt bra och här har vinstfrågan en särställning – dagens privatiseringspolitik måste upphöra. Vänsterpartiet är garanten för en regering där det inte ingår några borgerliga partier och för att vinstslöseriet i välfärden ska upphöra. Det är våra löften till väljarna.

Lösningen ska vara att "grundlagsskydda" de offentliga verksamheterna så att beslut om utförsäljning inte kan tas med mindre än två tredjedelars majoritet, alternativt med två riksdagsval emellan. Idéen att grundlagsskydda vänsterpartiets politik är väl knappast något som övriga partier lär ställa upp på.
För övrigt, prova att i citatet ovan byta ut "vinst i välfärden" mot "invandring", så får vi en debattartikel mycket lik vad SD brukade publicera innan man hade en utarbetad politik på andra områden. Klychorna känns igen, Sjöstedt menar att en majoritet av väljarna håller med vänsterpartiet, att resten av partierna vänder dövörat till och, naturligtvis, att vänsterpartiet är "nödvändig" i en framtida regering.
Tar man dock en titt på hur partiets opinionssiffror ser ut så är det inte ett parti i stark uppgång vi ser.
Eric Erfors skriver i Expressen:

Ändå finns det i Vänsterpartiets fall några extra besvärande omständigheter. Sjöstedt och V har i det närmaste totalt misslyckats att plocka missnöjda väljare från Socialdemokraterna under en period när S har gått igenom sin värsta politiska kris i modern tid.
Dikeskörningen med Juholt och famlandet efter en ny politik var ju i praktiken ett guldläge för V. Men Jonas Sjöstedt har på något märkligt sätt missat öppet mål.
Partiet har också utvecklats till något av ett enfrågeparti. Lika fixerad som Jimmie Åkesson är vid invandringen, lika tjatig är Jonas Sjöstedt i sitt motstånd mot vinster och privata alternativ i välfärden.
En och annan väljare frågar sig säkert vad Vänsterpartiet egentligen är för.

Att Sjöstedt sedan har börjat ställa olika villkor för att ingå i en rödgrön regering är rent parodiskt. Hallå, Sjöstedt är du säker på att du verkligen får en inbjudan till det fina regeringspartyt med Stefan Löfven?Socialdemokraterna har ju lärt sig läxan från 2010: att bilda allians med V före ett val är en usel idé om man verkligen har ambitionen att vinna.

En av de mest effektiva argumenten inför valet 2010 var att påpeka att en röst på miljöpartiet, oavsett hur sympatisk och påläst Maria Wetterstand framstod, också var en röst på en regering med Lars Ohly. Ögonblicket Löfven säger att han vill ha med vänsterpartiet i en framtida regering så kommer han att få frågan hur i halva friden han hade tänkt lösa Sjöstedts kompromisslösa syn på vinstfrågan när både socialdemokraterna och miljöpartiet har en helt annan syn.
Det är en diskussion som Löfven med största sannolikhet är föga intresserad av att föra.
Resonemanget om den kvalificerade majoriteten har också ett antal problem. Erfors fortsätter:

Att kräva kvalificerad majoritet eller två val för försäljning av offentligt ägd egendom är inte speciellt genomtänkt. Menar Sjöstedt att statliga Vattenfall skulle kunna få vänta upp till åtta år om bolaget hittar en köpare till sitt sorgebarn Nuon?

För SAS skulle det innebära att konkurs är enda utvägen i stället för att Lufthansa eller någon annan tog över. Och om en vanlig politisk majoritet inte anses tillräcklig för omdömesgilla beslut när det gäller statlig egendom, borde ju politikerna inte vara kapabla till det motsatta heller - att öka det offentliga ägandet. Sjöstedt skulle alltså tvingas vänta många år på att socialisera bankerna om V hade egen majoritet.

I en debattartikel på Svenska Dagbladet skriver också Pär Holmberg, docent vid Institutet för Näringslivsforskning och fd skatteekonom på Finansdepartementet, att vänsterpartiets förslag i princip är ett slag i luften:

Den privata vården kommer aldrig att bli perfekt, men skandaler uppdagas även inom den offentliga sektorn. Det är inte uppenbart att privat vård har varit sämre än offentlig vård. Hursomhelst blir den offentliga sektorn effektivare om den får konkurrens av privata företag.

I vilken utsträckning vård, skola och omsorg ska drivas i privat regi är en intressant och viktig samhällsfråga, och därför även en relevant valfråga. Dock är det knappast konstruktivt av vänsterpartiet att gå till val på att förbjuda vinstuttag för privata företag inom denna sektor. Det är ett välkänt problem att koncerner inom alla sektorer dribblar med bokföringen för att flytta vinsten mellan bolag inom samma koncern. Vanligen är det skatteplanering som ligger bakom vinstflyttandet; en koncern vill ofta att vinsten ska flyttas till ett bolag som ligger i ett land med låg skatt. Men koncerner kommer även att flytta vinsten till en annan sektor om vinstuttag förbjuds inom en specifik sektor.

Större koncerner kan alltså utan några större problem bolla runt kapitalet och ta ut det i en verksamhet där vinst är tillåten. De som kommer att drabbas är, i vanlig ordning, de små aktörerna som i regel är skötsamma och inte de imaginära "riskkapitalister" som debatten har kommit att handla om. 
Ja, och bokföringskonsulter kommer att håva in pengar på det här, när de stora företagen behöver trolla bort sina vinster.
Förutom det så är bilden av den onde kapitalisten som plundrar skattebetalarna på deras pengar fullständigt felaktig. Jag har tidigare skrivit om detta, men Siri Steijer på Svenska Dagbladets blogg sammanfattar på ett lättbegripligt sätt:

Branschorganisationen Almega lanserade nyligen boken Snäll Rebell. Den kan sammanfattas som ett försvar av entreprenörer, inte minst i välfärdssektorn. Harry Klagsbrun, partner på private equity- företaget EQT, är intervjuad i boken. Han tar upp ett antal missförstånd som han anser har präglat debatten om vinst i välfärden. Bland annat att välfärds-entreprenörernas företagande skulle vara skattefinansierat. Enligt honom säljer företagen tjänster som de får betalt för– skattefinansieringen är det eleverna och patienterna som har. Företagen finansierar själva sin verksamhet, med egna medel. De skjuter till kapital, investerar och betalar hyra och lån, säger Klagsbrun.

Marianne Dicander Alexandersson på Global Health Partner är också intervjuad i boken och hon håller med om detta. Enligt henne är de privata investeringarna en sak som man glömt bort i debatten. ”Helt privata pengar förs in i den svenska välfärden, och kommer ett stort antal medborgare till godo” säger hon och påpekar att det också ofta handlar om ganska stora belopp, på flera tiotals miljoner kronor.

Vad gäller välfärdsföretagens vinster hänvisar Klagsbrun till en undersökning gjord av Dagens Samhälle (Den offentliga marknaden 2012). Den visar att resultaten före skatt, efter avskrivningar och räntor för såväl skol-, vård-, och omsorgsbolagen 2010 och 2011 i snitt låg på runt 5-6 procent av omsättningen. Vinsterna efter bolagsskatt låg på 4 procent. Det är under genomsnittet för övrig näringsverksamhet. Det rör sig alltså knappast om ”övervinster” som det ofta framställs som i debatten.

"Riskkapitalisterna" för alltså in en stor mängd eget kapital i verksamheten och tar ut mindre vinst än vad annan verksamhet gör. Ovanpå detta vill Sjöstedt och hans gelikar förbjuda vinstuttag över huvud taget.
Det vi kommer att ha kvar är i princip de religiösa friskolorna och övriga suspekta verksamheter som saknar vinstincitament. Var det detta som Sjöstedt hade tänkt sig?

Ett visst fokus skulle också kunna läggas på de kommunala verksamheterna. Göteborg måste sannolikt vara idyllen för Sjöstedt, där kommunal sjukvård och skolor konstant brottas med besparningar, nedskärningar eller mystiska sammanslagningar som politikerna beslutat om. Det fungerar sådär, om man säger så.
Samtidigt som Sjöstedt ondgör sig över att en friskolekoncern klappat ihop så bör vi ställa oss frågan om det är så mycket bättre ställt i det kommunala. Fast det kanske är lättare för Sjöstedt att lösa eventuella finansieringsproblem hos de kommunala verksamheterna?
Det är ju bara att höja skatten.

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: