En storm i ett vattenglas

Jag finner mig själv nickandes instämmande, dock bara i första halvan av Aftonbladets text.
Karin Pettersson skriver:

Politism, som ser dagens ljus i augusti, har en tydlig politisk agenda: antirasism, feminism och kamp för ökad jämlikhet. Och den tar sin utgångspunkt i två förhållanden:

Den ena är att mediebranschen går igenom ett stort skifte. Värdet av att producera nyheter som alla andra har blir allt lägre. Vad som däremot blir mer värt är texter som tillför något eget – en vinkel, en åsikt, ett helt eget innehåll. Det är den typen av innehåll som delas, läses och bygger lojalitet med ett varumärke. 

Uttryckt på ett annat sätt blir värdegrunden, den tydliga utgångspunkten, allt viktigare.

Opinionsjournalistiken passar som hand i handske i denna nya medievärld – under förutsättningen att den faktiskt orkar uttrycka en åsikt. Det gör Aftonbladets ledarsida, därför är vi också landets i särklass mest lästa och engagerande.

Den andra utgångspunkten för Politism är längtan efter sammanhang, framför allt hos unga människor. Enligt en studie av statsvetarprofessorerna Erik Amnå och Joakim Ekman som presenterades i våras står knappt hälften av unga människor ”politiskt standby”. En stor del av en grupp som brukar beskrivas som passiv och ointresserad har i själva verket ett stort intresse för politik, och är redo att engagera sig om bara någon erbjuder ett forum, en väg in.

Det är inte i samhällsengagemang eller intresse det brister. Det är i former för deltagande. Men i en tid när de flesta partier sluter sig inåt blir det allt svårare för politiskt intresserade att hitta plattformar för deltagande.

Givetvis är det så. Mediebranschen är under stor förändring, och till och med de stora aktörerna kommer att tvingas att förändras under de kommande åren, om man alls vill vara kvar. Och naturligtvis, det finns många unga som är politiskt engagerade, men inte "inne" i något parti och därmed utan arena att uttrycka sig på. Beskrivningen passar bra in på mig själv.
Dock blir det uppenbart i textens andra hälft att det här är lång ifrån den breda och öppna opinionssatsning som man först får intryck av:

Politism vill vara en sådan plattform. En bred nyhetssajt, fristående från Aftonbladet, med en tydlig social agenda. Bortom partipolitiken, men tydligt vänster. Som bjuder in till deltagande och engagemang – men håller stenhårt på ett aktivt och kvalificerat redaktörskap.

Det brukar talas om att högern har ett övertag när det gäller opinionsbildning. De har mer pengar, fler tankesmedjor och ledarsidor i rikstäckande tidningar. Och visst är det  sant att de varit framgångsrika.

Men sanningen är att det som engagerar människor i dag inte är att protestera mot skattetrycket, utan mot orättvisor och rasism.

Man kan inte påstå sig vara "bortom partipolitiken" samtidigt som man i nästa bisats utesluter hälften av väljarna. Jag irriterar mig alltid på rörelser eller manifestationer som beskriver sig som "partipolitiskt obundna, men tydligt å vänster/höger". Sätter man en preferens på vilken halva av det politiska blocket man föredrar, så ligger man inte bortom partipolitiken. Kanske bortom de dispyter som präglar partierna av samma block, men man är tydligen inte tillräckligt bortom partipolitiken för att låta en ungdom med folk- eller centerpartistiska åsikter delta.
Det här arrangemanget utesluter också mig själv fullständigt, vilket ju är synd, eftersom jag tycker konceptet är intressant. Dock är jag liberal, utan särskilt många sympatier åt vänsterblocket, och passar därmed inte i Politism:s profil.
Vad jag reflexmässigt ogillar är sista meningen, som implicerar att man bara kan protestera mot "orättvisor och rasism" om man ligger politiskt åt vänster. Det är ett enögt sett att på saken om man anser att de med sympatier åt de borgliga blocket endast protesterar mot skattetrycket. Läsare av min blogg kan med fördel notera att jag har lagt anmärkningsvärt lite tid åt att protestera mot skattetrycket, och mer åt vad jag själv anser är missförhållanden eller orättvisor.

I artikeln i Dagens Media så hävdas det att sidan ska vara "fristående".

Förutom Aftonbladet medfinansieras Politism.se, som släpps i betaversion i augusti, också av LO. Tanken är dock att sajten ska vara helt fristående både från Aftonbladets ledarsida, LO samt de politiska partierna. Politism.se kommer dock fortfarande att få trafik från aftonbladet.se.

Ehh...

Man är inte "fristående" från en organisation om organisationen i fråga finansierar din verksamhet och betalar för domänen du använder. Om LO teoretiskt sett skulle ställa till men någon skandal det närmaste året, hur stora är oddsen för att Politism kommer flöda över med indignerade artiklar? Don't bite the hand that feeds you.
Tvärtom, genom att finansieras av LO och Aftonbladet, placeras Politism stadigt som en socialdemokratisk opinionssida.

Slutligen så blir det väldigt tydligt att det här är en krigsförklaring mot Sverigedemokraterna, och ingenting annat:

Timbros tid är förbi – i alla fall för denna gång. Nu står slaget mellan vänstern och apatin, och mellan rasisterna och de som står upp för människovärdet.
Det är en mörk tid. Men mycket långt ifrån hopplös.
Förhoppningsvis kan Politism bli en av ljuspunkterna.

Det är roande att samtidigt som Karin Pettersson och liknande debattörer ofta anklagar Jimmie Åkesson och SD för att dela upp människor i "vi" och "dom" så gör man precis samma sak här. Är man inte vänster så är man antingen apatisk eller rasist. Givet Aftonbladets flexibla tolkning av begreppet "rasism" så ver jag allvarligt talat inte i vilken kategori jag själv hamnar enligt deras definition. 
Politism handlar alltså inte om att ge de ungdomar som vill engagera sig utanför politiken en möjlighet att göra det, utan att "ta kampen" mot "rasisterna" (dvs. SD). Utan störande personer som inte delar "rätt" politiska värderingar, ungefär som ett slags Vänster-Avpixlat.
För att slippa ha jobbiga diskussioner så ska det inte heller tillåtas någon kommentarsfunktion.

Tanken är också att användarna ska generera innehåll till sajten. Detta genom en communitydel där alla som vill kan registrera sig. För användarna finns sedan sex steg av engagemang som alla ger gradvis mer inflytande över sajten. Det blir dock inga vanliga artikelkommentarer på sajten som exempelvis Aftonbladet har. Detta för att säkra kvaliteten i innehållet.
Eric Rosén läser upp Politism.ses paroll:
– Vi låter fler röster höras genom att låta färre komma till tals.

Jag ser aldrig artikelkommentarer som något som minskar kvaliteten hos texten de kommenterar på. Det är faktiskt en av de mest engagerande delarna hos moderna nyhetssidor, att kunna läsa en artikel och kunna diskutera innehållet med andra läsare. Ibland uppstår debatter, men det är så verkligheten ser ut. Jag vet inte vilken logik Rosén använder sig av i parollen, att låta ett antal röster komma till tals som fylle rupp "grundkriterierna" är precis det sättet som de politiska partierna fungerar och, ironiskt nog, det som politism påstår sig motverka.

Min gissning är att Politism kommer att upplösas någon gång efter valet, när det inte längre blir lika akut att påminna folk om hur rasistiska och onda Sverigedemokraterna är. Oddsen att den skulle kunna leva vidare med en annan funktion när man så starkt profilierat sig på "kampen mot rasismen" är låga.
Det är i sig synd, eftersom jag tror att en politiskt bredare satsning hade varit väl mottagen och haft betydligt större chanser att leva ett eget liv och engagera ungdomar över partigränserna.
Som det ser ut så kommer Politism att ägna sig åt det som man påstår att man vil motverka - partipolitik.