En storm i ett vattenglas

En blogg om politik, journalistik och skrivande.

Den sataniska julkalendern

Kategori:Allmänt

Det var ett bra tag sedan jag senast tittade på SVT:s julkalender, helt förklarligt eftersom det är något man i vuxen ålder tenderar att växa ifrån. "Mysteriet på Greveholm" som gick 1996 kommer jag däremot ihåg som en av de bästa, i varje fall så gott man kunde bedöma då. Årets julkalender är tydligen en uppföljare, och har man ingenting bättre att göra så kan man alltid anmäla julkalendern för ockultism.
Uppenbarligen är det "oroliga föräldrar" som har anmält julkalendern för att den innehåller inslag av spiritism, bland annat den fasansfullt hemska leken "anden i glasen". En av föräldrarna, Sara Strålin, säger i "Gomorron Sverige":
 
– Jag tror att det finns en andevärld och jag tror att man ska skydda barn från att försöka komma i kontakt. Jag tror att det kan skada barns andliga hälsa.
Det är i det andra avsnittet av "Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst" som barnen leker "Anden i glaset".
– Att försöka få kontakt med andar som vi inte känner till, det kan leda oss in i en vilsenhet. Jag tycker inte att SVT ska väcka en nyfikenhet att barn själva försöker göra "Anden i glaset", säger hon.

Katolska kyrkan hakar på och kallar SVT för "ondskans hantlangare":
 
– Som troende kristen tycker jag att "anden i glaset" är den dummaste leken barn kan hålla på med. Med tanke på att den kan få mycket allvarliga konsekvenser för människans andliga och psykologiska välbefinnande. Det enda jag vill är att uppmärksamma föräldrar om att vara med när barnen se detta och förklara. "Anden i glaset" kan vara inkörsporten till spiritism och allt det ockulta, säger säger Zbigniew Golebiewski, kyrkoherde vid Sankta Annas katolska församling i Nyköping.

Tja, själv lekte jag "anden i flaskan" ett antal gånger när jag var barn, och anser min andliga hälsa vara fullständigt intakt. Jag sysslar nu varken med ockultism eller dylika svartkonster utan är kristen. Dock inte inom katolska kyrkan utan den protestantiska, men det är kanske det som Golebiewski menar.
Ägnar man tid åt att oroa sig för om ens barn kommer att inspireras till ockultism av att se på julkalendern och om anden i glasen kommer att leda barnen in på den mörka sidan så har man för mycket fritid. Numera är det ju standard att "oroliga föräldrar" dyker upp så fort någon ny trend bland barnen dyker upp, redan på Sokrates tid talades det om "ungdomens förfall". Julkalenderns manusförfattare tar dock det hela med ro:
 
Dan Zethraeus, julkalenderns manusförfattare och regissör, tycker att det är positivt om föräldrar finns vid barnens sida ifall man oroar sig.
– Det finns en stor majoritet som inte ser något som helst problem med innehållet, säger han.
– Eftersom jag jobbar på SVT kan jag säga att vi har religionsfrihet i Sverige och alla får tro på vad de vill. Vi försöker låta flera röster komma till tals. Att den här julkalendern kanske inte förespråkar hans religion, det stämmer. Vi säger inte saker som han skulle vilja ha sagt, fortsätter Dan Zethraeus.
 
De "oroliga föräldrarna" brukar dock i regel inte vara de som finns med barnen och tittar, snarare brukar det handla om att någon annan är ansvarig för barnens utveckling, i det här fallet SVT. Är julkalendern ett så stort problem så får man väl helt enkelt låta bli och titta, och kanske ägna den kvarten åt att hitta på något annat med barnen istället för att dumpa dem framför TV:n.
Och om katolska kyrkan ser problem med att häxkonsterna får utrymme på SVT så kan man ju göra som på den gamla goda tiden och kalla in den spanska inkvisitionen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: