En storm i ett vattenglas

Med jämna mellanrum dyker diskussionen upp att ett eller annat politiskt parti är på nedgång och måste förnya sig eller gå under. Moderaterna tvingades förnyas sedan valet 2002, socialdemokraterna verkar vara inne i en evig diskussion om förnyelse som inte leder någon vart, och både centerpartiet och kristdemokraterna kämpar med dåliga opinionssiffror. Dagens diskussion handlar dock om vänsterpartiet.

I en tankvärd ledare försöker Anders Lindberg på Aftonbladet komma på varför V i praktiken står och stampar på samma ruta istället för att röra sig framåt. 

När man läser i SCB får man intrycket att Vänsterpartiet tagit rast sedan valet. De är inte i rörelse, vinner inga nya grupper, utmanar ingen och syns inte. Ingen är arg på dem, men de är heller inte relevanta.
Detta måste Jonas Sjöstedt orka ändra på. Han måste våga prioritera en eller två frågor och sedan ta strid. ­Annars ­kommer stagnationen att fortsätta och Vänster­partiet riskerar att bli de röd­grönas motsvarighet till Centerpartiet.
Alla vet att de finns. Men ingen vet varför.

Personligen har jag självdistans nog att inse att en riksdag utan vänsterpartiet inte skulle vara något jag personligen skulle sörja i någon högre grad. Partiet har varit på sakta nedgång sedan Ohly tog över och verkar ha varit en ständig huvudvärk för S och Mp under valrörelsen 2010. Sjöstedt kändes först som en förnyare, men mer eller mindre alla utspel och kommentarer jag har hört från mannen andas gammal vänsterpolitik.
Problemet är att när partierna nu i allt större grad slåss om det politiska mittfältet så finns inte längre förutsättningarna som gjorde vänstern till ett stort parti. Förr så kunde man med fördel fiska upp missnöjda väljare från S som gled åt vänster. Numera verkar miljöpartiet i större utsträckning sno väljare från S som vill ha något mer modernt och "ungdomligt". Frågan är vad V ens fyller för funktion i nuläget, förutom att vara en rödare version av Socialdemokraterna. Vet Sjöstedt det ens själv?

Lindberg nämner både i artikeln och i kommentarsfältet frågor som "jämställdhet", "miljöfrågor" och "antirasism" som starka punkter som kan lyfta upp vänstern, jag håller dock inte med. Vill folk ha miljöfrågor går man till miljöpartiet eller centern, jämställdheten är vid det här laget inkorporerat i de flesta partiprogrammen och antirasism...vad är det ens? Om man menar lite gammal hederlig demagogi gentemot SD så är det bara att ställa sig i kön, nämn ett parti som inte fördömer SD med jämna mellanrum. Jämställdhet i sig är inte heller något som det går att bygga upp ett riksdagsparti runt, det är bara att titta på Feministiskt Initiativ som fortfarande står och stampar på valresultatet "inte mätbart", som opinionsinstituten finkänsligt uttrycker det.

Ingen av de här frågorna kan på egen hand bygga upp ett nytt vänsterparti, man behöver helt enkelt förnyas och hitta en ny vinkel. Men det kanske borde kanske vara dags att överväga alternativet, att vänsterpartiet är en dinosaurie som har överlevt sig själv och bygger på retorik och idéer som inte längre omfamnas av en stor del av befolkningen. Kan man inte hitta en plats i politiken så är det kanske dags att ifrågasätta vad man egentligen gör där.