En storm i ett vattenglas

Vi återvänder till frågan om trängselskatten i Göteborg, som ju är på tapeten så här års. Den 2:e januari träder den officiellt i kraft, så en hel del åsikter kommer sannolikt att vädras de kommande dagarna.
GT har som bekant samlat in underskrifter för att försöka få till stånd en folkomröstning. Målet var 45 000 underskrifter, något som man nu lyckats med.

Förutom de 45 000 godkända rösterna finns ytterligare tusentals insamlade som antingen inte är korrekt ifyllda eller där personen är skriven i en annan kommun.
– Det här är ett historiskt kapitel i svensk demokratis historia. Aldrig tidigare har så många skrivit under för ett folkinitiativ i Sverige. Politikerna kan helt enkelt inte ignorera en så stark opinion bland göteborgarna. Nu måste vi få en folkomröstning, säger Frida Boisen.
Enligt kommunallagen krävs det underskrifter från minst tio procent av kommunens invånare – ett antal som nu alltså är uppnått.

Det här innebär inte att en folkomröstning måste hållas, men det innebär att kommunfullmäktige måste ta upp frågan om folkomröstning. Om inte nej-sidan får kvalificerad majoritet (dvs. två tredjedelars majoritet) så måste en folkomröstning hållas.
Det här innebär att vi nu åtminstone får något som har lyst med sin frånvaro sedan 2010 - en debatt om trängselskatten. Inlägg från den politiska ledningen har i regel bestått av variationer av frasen "trängselskatten är för viktig för att vi ska kunna avstå från den". 
Jag är själv negativ till trängselskatten, men jag kommer knappt att påverkas av den eftersom jag har körkort men ingen bil. Rätt gjord skulle trängselskatten kunna få den avsedda effekten, men trängselskatten i Göteborg är inte "rätt gjord". 2008 utlovades en folkomröstning, ett löfte som socialdemokraterna var snabba med att bryta mot löfte av pengar från regeringen. Därefter har man resolut vägrat diskutera frågan, trots det faktum att lite drygt två tredjedelar av göteborgarna är negativa till skatten. Folk är förbannade eftersom man får en känsla att ha blivit överkörd, inte fått säga sin mening. Det främsta problemet med trängselskatten är ett demokratiproblem, när väljare och politiker uppenbart går i otakt.
Huruvida det faktiskt blir en folkomröstning är inte solklart. Politikernas åsikter går i vanlig ordning isär.

Men enligt Lena Malm (S), ordförande i kommunfullmäktige är det är ingen självklarhet hur hon eller hennes parti kommer ställa sig i frågan.

- Jag har väldigt svårt att svara på den frågan rakt av. Det måste var en process mellan alla partier hur vi ska hantera det inför valet 2014. Vi är ju en majoritet partier i fullmäktige som är överens om att det här paketet är en helhet. Det är ju bara två partier som inte är för trängselskatten, säger Lena Malm.

Det här visar ett vanligt missförstånd: att folk egentligen är positiva till trängselskatten eftersom "bara Sverigedemokraterna och Vägvalet är negativa". Som tidigare nämnts så ser dock opinionen ut på ett annat sätt.
Andra politiker ger ett mer vettigt uttalande:

Moderaternas fullmäktigegrupp har inte bestämt hur de ska hantera frågan, men kommunalråd Martin Wannholt (M) tvekar inte om vad han tycker.

- Min personliga åsikt är att det är glasklart. Har man fått in 45000 namn då gäller lagen, punkt slut. Någon demokratiskt hygienfaktor får det finnas. Det är en fråga för vår fullmäktigegrupp att ta ställning till, men jag tänker driva den linjen i mitt parti. Jag hoppas att vår fullmäktigegrupp säger ja till folkomröstning och lovar att följa den.

Det är gott så, röstar moderaterna för en folkomröstning så kommer inte nej-sidan att få ihop den kvalificerade majoritet som krävs. Någon stans tror jag vissa politiker börjar inse att det här är ett problem som inte kommer att försvinna. Å andra sidan, genomförs det en folkomröstning så har man öppnat Pandoras ask. Skulle en folkomröstning visa att en majoritet är negativa till trängselskatten, vilket är sannolikt, så skulle det vara problematiskt att som politiker fortsätta driva frågan. I praktiken skulle man säga "Vi struntar i vad väljarna tycker, våra egna åsikter är viktigare", något som skulle kunna straffa sig i valet 2014.
I slutändan hamnar det här, precis som Wannholt sade, om en demokratisk hygienfaktor.
Frågan har skötts på ett tveksamt sätt så här långt och ett gott steg på vägen är att åtminstone ge väljarna det som de lovades 2008 - en folkomröstning.