En storm i ett vattenglas

Det brukar vara kutym efter politiska händelser i USA för svenska debattörer att försöka ironisera och göra sig lustiga över de stackars idioterna i väst, till skillnad från det förträffliga politiska systemet vi har i Sverige. Så också efter det amerikanska valet, då Marteus i Expressen skriver en ledarartikel under den föga smickrande rubriken "Är du dummare än en amerikan?"

Marteus menar bland annat att:

 

Och aldrig har politikerna kommit undan med så många lögner som i 2012 års valkampanj. Den överdrivna misstron tycks paradoxalt nog ha gjort folk så vilsna att de har blivit lättlurade.

Amerikanerna framställs som de lätt obildade kusinerna från landet, och USA som en plats där vidskepelse, lögner och idioti härjar fritt och där ingen litar på varandra. Det finns dock hopp:

Sverige har traditionellt haft mycket mer av socialt kapital än USA. Det vill säga, människor har i hög grad litat på varandra. Och vi har i relativt hög grad litat på politiker, befattningshavare och vetenskapsmän.

På det hela taget har den tilliten tjänat oss väl. Det är ett kapital som inte får förslösas.

Anledningen till att den här typen av självgoda artiklar, enligt min mening, brukar hamna fel är att svenska debattörer har en tendens att se USA som ett homogent land. Mer än något annat så är USA 50 olika stater som ofta har stora skillnadet. I vissa delstater har man en hög tilltro gentemot vetenskap, medan vidskepelsen är mer tilltagande i andra. Ett annat exempel är frågan om samhönade äktenskap, som både Maryland, Maine och Washington har haft omröstningar om, omröstningar som slutade med ett "ja".
Det går alltså inte att dra hela USA över en kam, det är allt för heterogent för att det ska vara möjligt, kulturerna och folket i de olika delstaterna är alltför annorlunda. Det är ungefär lika befängt som att säga att Europeer per definition litar på varandra och har hög tilltro till vetenskapen, det är där som skillnaden ligger.
När svenska debattörer försöker dra den typen av jämförelser Marteus gör så är det ofta att få in slutklämmen "Sverige är bättre än USA". Det är mycket möjligt att det är så, men det mer begåvade alternativet när man studerar USA skulle vara att inte enbart se dårar som Sarah Palin eller Donald Trump utan hela spektrat av de kulturer, idéer och tankar som finns i USA.
Vem vet, man kanske till och med skulle lära sig något?