En storm i ett vattenglas

Den s.k. elallergin, eller elöverkänsligheten, är tydligen på tapeten igen. Bakgrunden är att elallergikern Dan Bengtsson förra året krävde en strålningsfri zon i Mora kommun, något som kunde leda till att stora delar av kommunen blir utan Radio, TV och mobiltäckning. Lokala politiker var positiva till påhittet, men till slut stoppade länsstyrelsen och miljönämnden tilltaget. Nu tar dock Dan Bengtsson nya tag och överklagar ärendet. Miljönämndens ordförande är tydligen positivt inställd:

– Man kan väl säga att vi följer ärendet, så mycket kan man säga i alla fall. Det händer ju saker och ting runt om i världen som gör att man inte bara kan förkasta allt här i livet. Det finns ju en domstol någonstans som har sagt att mobiltelefoner faktiskt orsakar tumörer, det gör ju att man borde titta på det även i Sverige, hur följer Socialstyrelsen det här till exempel? Det är viktigt att man ändå tittar på det, menar han. 

Sina uttalanden vill han däremot bara göra som privatperson, även om han är säker på att kollegorna i nämnden skulle stå bakom honom.

Huruvida man anser att det är ett legitimt argument att "en domstol någonstans" sagt att mobiltelefoner orsakar tumörer är en annan fråga. Som bekant är det ju inte domstolar som undersöker häslorisker, utan läkare och vetenskapsmän.
Rent vetenskapligt är det inte riktigt så delat som vissa politiker tycks tro. Man vet att alallergiker upplever sig få fysiska symptom och obehag i närheten av elektromagnetiska fält, men studier på området har visat att de inte kan skilja på aktiva och inaktiva källor. En alallergiker kan alltså få symptom om han tror att han är i närheten av ett kraftfält, eller befinna sig i ett utan att få symptom om han inte känner till att det existerar.
Bloggen Medvetenskap skriver om ett experiment man utförd vid Universitetet i Regensburg:

Tidigare studier har visat att människor som anser sig vara överkänsliga mot el inte kan skilja på aktiva eller inaktiva källor till elektromagnetisk strålning. Istället reagerar de när de tror att elektromagnetisk strålning är närvarande, och inte faktiskt reell närvaro av strålning. Detta resultat uppvisades även här; försökspersoner som ansåg sig vara elöverkänsliga reagerade med starkare obehagskänslor när de trodde mobiltelefonen var aktiv än vad de andra försökspersonerna gjorde.

Det unika bidraget hos denna studie var att deras hjärnor undersöktes med magnetkamera under försökets gång. Elöverkänsliga hade högre aktivitet jämfört med kontroller i områden som är förknippade med hur smärta upplevs, hur sinnesintryck bearbetas och i ett område vars aktivitet förknippas med benägenhet till ångest. Andra studier har visat att elöverkänsliga i större grad än andra grubblar över möjliga hot mot hälsan i deras omgivning, något som kan vara en konsekvens av dessa människors ökade benägenhet till ångest som den aktuella studien pekar på. Hjärnaktivitet överlappade också med den som observerats hos människor som lider av diverse fobier.

Att elallergiker har besvär förnekar jag inte, däremot så tror jag att besvären snarare har en psykologisk än en fysiologisk orsak. Därför är det särskilt irriterande när politiker, som ofta är okunniga på området, glatt går med på att dels införa strålningsfria zoner, elsanerar vårdrum på sjukhus och kommer med huvudlösa uttalanden om att man skulle få tumörer av mobilstrålning och fullständigt ignorerar vetenskaplig expertis på området. När man har kommit till stadiet att man är beredd att offra hundratals människors tillgång till mobil- och TV-nätet på grund av en mans fobi så har det gått för långt.
Elallergiker behöver vård, men den vården måste vara av det psykiatiska slaget, inte genom att kommunpolitiker ger efter för vaneföreställningar.