En storm i ett vattenglas

Det brukar vara någorlunda utsiktslöst att kritisera ledarartiklar som är skrivna med åsikter åt det ena eller andra hållet. Trots allt, det är ledarartiklarnas funktion i en tidning att vara politiskt vinklade. Därför har jag ingenting emot när en ledarskrivent eller kolumnist har en annan åsikt än jag själv, det är ett fritt land och folk får tycka var de vill.
När man däremot far med direkt osanning så hajar jag till.

Anders Lindbergs artikel i Aftonbladet om "högerns kollaps i Europa" är i bästa fall enbart felaktig, i värsta fall rentav lögnaktig. Vad är då problemet? Låt oss se:

Antipolitiken vann valet i Italien. Till slut stod den smått osannolike komikern Beppe Grillos proteströrelse Femstjärnan som segrare. För socialdemokraterna är det bittert eftersom de ledde i opinionen under hela valrörelsen och äntligen lyckades besegra Silvio Berlusconi.

Väljarna röstade kraftfullt mot Italiens politiska klass och lika kraftfullt mot EU:s brutala åtstramningspolitik. Men frågan är vad de röstade för?

För oss som har följt utvecklingen i Italien framstår påståendet att italienarna kraftigt röstade mot EU:s "brutala åtstramningspolitik" något underligt. Mario Montis parti gick för all del back, men eftersom Lindberg fokuserar sig på Berlusconi så är det där jag lägger udden. Berlusconi står inte, trots att han är högerpolitiker, för någon åtstramningspolitik. Tvärtom så har hans strategi inför valet varit att lova mer till alla, skattesänkningar och en återgång till hur det var på "den gamla goda tiden". Det är inte åtstramningspolitik.
Sannolikt blir de omval, men socialdemokraterna i allians med Mario Montis parti förväntas fortsätta den "brutala åtstramningspolitiken", så frågan är om Lindberg över huvud taget har satt sig in i vad valet handlat om.

Det blir dock bättre:

Resultatet i Italien är också del i en större europeisk trend som kan sägas ha inletts när socialdemokraterna vann valet i Danmark 2011. Fram till dess dominerade Europas höger och deras brutala åtstramningspolitik helt EU.

Det danska valet följdes bland annat av framgångar för socialdemokraterna vid valet i Nederländerna och valsegern för socialistpartiets Francois Hollande i franska presidentvalet. Samma trend kan ses i tyska delstatsval och i Stor­britannien där Labour har en klar ledning i opinions­mätningarna.

Högerns idéer och hela åtstramnings­politiken verkar ha passerat sitt bäst-före-datum. I val efter val röstar väljarna på andra partier och en annan politik.

Vad Lindberg "glömmer" att nämna är att Nederländerna har en liberal premiärminister och att det största partiet också är ett liberalt sådant. I Danmark gick socialdemokraterna tillbaka i valet, men vann eftersom motståndarsidan gick back ännu mer. Man har också drivit politik som av de flesta kanske inte skulle definieras som klassisk socialistisk sådan. Man har ökat jobbskatteavdraget, höjt tröskeln för värnsskatt och lär inom kort sänka bolagsskatten och införa en dansk variant av ROT-avdraget.
Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat göra det bättre själv.
De senaste åren har också Spanien, Portugal, Ungern, Grekland och Storbritannien gått från ett socialdemokratiskt till ett borgerligt styre. Och i vårt grannland, Norge, så sjunker socialdemokraternas stöd i opinionsmätningarna och de borgerliga går fram starkare.
Är detta ett tecken på högerns kollaps? Snarare ser det ut som om det är socialdemokraterna som går tillbaka.

Talande är att krisländerna i södra Europa, med undantag från Italien, bytte från en socialistisk till en borgerlig regering efter krisen. Tydligen så har väljarna där inget större förtroende för socialdemokraternas förmåga att hantera krisen. Lindberg tar dock upp två specifika länder (Italien och Danmark) men väljer att ignorera de fem länder där situationen är tvärtom. Selektiv användning av statistik är ett gammalt fint knep för att få det att verka som om man har rätt när det i själva verket är tvärtom. Källkritik är ju dock numera något som lärs ut på universitetet.

"Högerns kollaps" verkar mest vara önsketänkande från Lindbergs sida. Det viktigaste tycks vara att plocka billiga politiska poänger, oavsett hur verkligheten egentligen ser ut.JJ