En storm i ett vattenglas

Tar man en titt i dagens Aftonbladet och SvD så kan man se en intressant intervju med försvarets Överbefälhavare, Sverker Göranson. ÖB svarar på den direkta frågan "Kan vi försvara oss?", och svaret är inte direkt hoppingivande:

Vi klarar alltså ett begränsat angrepp i en vecka?

– Ja, sedan är våra resurser nedkörda på sådant sätt att motståndskraften inte är så stor längre, svarar Sverker Göranson.

En vecka in i striderna förväntar sig ÖB att Sverige får militär hjälp – men inte från EU där vi är medlemmar ”det är ingen militärallians”. I stället nämner han hur Sverige i en stabsövning ledd av Nato 2011 satte in större delen av sina Gripenplan för att undsätta Norge som angripits av övningsfienden. Han förväntar sig samma solidaritet om Sverige attackeras.

– Jag ser det nordiska samarbetet i det perspektivet. Vi har inga avtal med dem på något sätt, vi är fortfarande militärt alliansfria.

Det här är ett av huvudproblemen med den svenska försvarsstrategin: den militära alliansfriheten. Rent reellt räknar vi med hjälp ifall vi skulle bli anfallna, från Norge och från NATO. Men NATO har ingen skyldighet att hjälpa icke medlemmar, så det är långt ifrån en säkerhet. Huvudproblemet är att ett land klarar av att vara "militärt alliansfritt" om man har ett såpass starkt försvar att man klarar av att försvara sig på egen hand. Är man hyggligt välbekant med den svenska debatten så vet man att vår försvar är underfinansierat och ständigt en måltavla för nedskärningar så fort som politiker vill lägga pengar på sådant som är "viktigare".
Vad som förvånar mig är att vi har fullt utvecklade grupper för militära insatser utomlands, samtidigt som försvaret inte klarar av sin mest grundläggande uppgift: att försvara det egna territoriet. Prioriteringen borde sannolikt vara tvärtom, att se till att Sverige kan försvaras innan vi skickar styrkor på äventyr utomlands.

Ska vi behålla försvaret på sin nuvarande, underfinansierade nivå så behöver vi avskaffa utopin om den militära alliansfriheten, som för övrigt inte varit sann sedan andra världskriget. Det är en välkänd hemlighet att Sverige spelade under bordet med USA och NATO under kalla kriget och att vi i nuläget är så involverade i NATO som vi kan vara utan att vara en medlem. Ska vi nedprioritera försvaret behöver vi hjäl av allierade, dvs. NATO, och då behöver vi släppa tanken på att vara neutrala och ansöka om medlemskap.
Ska vi däremot vara alliansfria och ha en annan militär strategi vid ett eventuellt angrepp än att omedelbart hissa den vita flaggan så behövs ett försvar värt namnet.
För det är ju som Mao sade: "Ett land har alltid en armé - sin egen eller någon annans"